Petra Månström
I fjol lyckades Helena Olmås få till ett löppass i Hyde Park med sin barndomsidol Danny Wood från New Kids on the Block. Foto: Privat.
Torsdag och dags för en ny Veckans löpare-intervju! Den här gången möter du Helena Olmås, 35, som bor på Lilla Essingen. Hon arbetar som personlig tränare och löpcoach på Master Training och i sitt eget företag Health by Helena.
Hur länge har du sprungit?
– Jag började springa när jag var runt 15-16 år, en sträcka i skogen hemma i Dalarna som var 5 kilometer. Samma runda varje gång, alltid med ett försök att slå min egen tid. Det var via löpningen jag upptäckte att jag hade en inneboende tävlingsmänniska, något jag aldrig hade upplevt tidigare. Jag hade sedan ett uppehåll på många år då jag mest tränade gruppträning och styrketräning, tills jag 2008 anmälde mig och lillebror till Stockholm Halvmarathon och sedan blev helt fast.
Vad fick dig att börja springa?
– I unga år träffade jag en kille som tränade väldigt mycket och senare även tävlade i fitness, och han tog med mig till gymmet första gången. Dock bodde jag då långt utanför stan och när jag inte hade möjlighet att träna aerobics eller styrketräning kom jag en dag på att jag skulle testa att springa. Jag var ganska bra på att springa korta sträckor under mellanstadiet när vi fick testa friidrott, och jag förlitade mig på att jag hade lite talang kvar.
Vad får du ut av din träning?
– Träningen är en förutsättning för att jag ska orka med mitt arbete som personlig tränare, men just löpningen ger mig så otroligt mycket mer! Att springa är mitt bästa sätt att rensa huvudet, min mest dyrbara egentid och den får min kropp och framför allt mitt hjärta att må fantastiskt! Löparendorfiner är min drog och jag älskar känslan som infinner sig efter ett hårt löppass, men även lugnet som uppstår efter en lugn morgonjogg.
Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?
– Jag har haft ett otal svackor genom åren, både i motivation och på grund av skador. Motivationssvackorna har oftast kommit efter lopp jag har tränat och laddat inför länge, framför allt de lite längre loppen som halvmaraton eller maraton. De svackorna har jag helt enkelt hanterat genom att vila från löpningen ett tag och tränat annat, och på något magiskt sätt har suget efter löpning kommit tillbaka när kroppen är redo igen.
Skadorna har minskat med åren, i takt med att jag har blivit mer och mer medveten om vikten att styrketräna för att kroppen ska orka med alla mil i löparskorna. Till en början sprang jag var och varannan dag och glömde helt bort styrketräningen, den kändes som ”slöseri med tid”. I takt med att jag utbildade mig till personlig tränare och fick mer kunskap om hur kroppen fungerar så har jag lyckligtvis insett att styrketräningen är grundläggande för att kroppen inte ska gå sönder. Jag har också sett till att ta till kompetent hjälp när jag har haft skadeproblem, och numera får ingen annan än David Felhendler på Löparakuten röra min kropp. Han känner mig väl och vet exakt hur jag fungerar.
Tränar du något annat än löpning?
– Med tanke på mitt förra svar blir det självklara svaret JA. Jag försöker få in minst två pass ren styrketräning i veckan utöver min löpträning, och dessutom har jag nu på sistone börjat ägna mer och mer tid åt rörlighetsträning, något som också är jätteviktigt för att hålla löparkroppen i trim.
Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?
– Min närmaste dröm är att klara av mitt tredje Stockholm Marathon på den tid jag vill. I övrigt är min enda dröm att få vara skadefri och inte ha ont.
Ditt absolut bästa träningsminne?
– Det är tveklöst något som inträffade i maj förra året. Jag har älskat musik i hela mitt liv, och 1991 såg jag som 12-åring mitt livs största idoler New Kids On The Block i Globen. När de 2008 gjorde comeback bestämde jag och en kompis oss för att åka och se deras första reunion-spelning i Toronto i Canada, för nostalgins skull. Vi lyckades få möjlighet att träffa dem backstage, och sedan dess har vi varit runt och sett dem många gånger på olika platser i Europa och USA. I maj förra året spelade de i London och vi åkte självklart dit. Danny Wood, en av medlemmarna i gruppen, löptränar mycket och vi visste att han brukar springa i varje stad där de spelar längs turnén. Med hjälp av sociala medier, lite tur och vår svenska charm (?) lyckades vi få till ett löppass med honom! Att ensam få springa en mil i Hyde Park och prata om maratonträning, löparskador och få ge träningstips till en av mitt livs största idoler måste vara det bästa och mest bisarra träningsminne jag har. Och hade jag berättat det för den 12-åriga Helena hade hon nog svimmat!
Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?
– Nummer ett: börja på din egen nivå, inte på någon annans. Ta hjälp av en personlig tränare eller löpcoach för att komma igång på ett bra och skonsamt sätt. De allra flesta som börjar springa går tyvärr ut alldeles för hårt och slutar snabbt på grund av skador eller för att de tycker att det är för jobbigt och tråkigt. Med rätt hjälp och smarta verktyg i början kommer det att bli både roligare och mer troligt att du fortsätter med träningen.
Pryl du inte kan vara utan under passet?
– Tveklöst min Polar V800. I min träning inför Stockholm Marathon är en ordentlig pulsklocka helt ovärderlig för att kunna ligga på rätt nivå vid varje träningspass. Dessutom är jag siffernörd och älskar att logga mina löprundor, även de lugna och kravlösa då jag inte tittar på klockan under hela passet.
Läs mer om Helena på hennes blogg.