X
Annons
X

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

insta

För några dagar sedan bloggade jag om den målhets som råder på många håll i Träningssverige.

Att ha ett konkret mål med sin träning verkar vara viktigt för många, medan mer diffusa mål som att ”ha roligt”, ”svettas så mycket det bara går” och så vidare oftast avfärdas som flummiga och oseriösa. Responsen lät inte vänta på sig, det formligen vällde in kommentarer där i stort sett alla höll med om att det fokuseras alltför mycket på att man måste ha tydliga mål med träningen. Ett faktum som gör att många faktiskt väljer att avstå från att träna, på grund av känslan att de ändå inte är tillräckligt bra. Här är några exempel på kommentarer på mitt Instagram:

”Tror att den här diskussionen är viktig. Livet är inte en rad av projekt eller ett pussel. Livet är här och nu och den som ger det meningsfullt innehåll är du själv och ingen annan. Precis som att din motions- eller träningsmotivation måste komma inifrån dig själv och inte vara något som ska passa andras förväntningar.” – camringstrom

”Precis så! De där målen får man iaf med tiden :) eller så får man inte det och det är ju ok! Jag tycker det är så positivt att det kommer mer löpar/upplevelseresor (var själv på en sådan nyss) och att traillöpning har växt! Sen uppskattar jag verkligen att springa 10k på asfalt men det är bara en aspekt av min träning :)” – ostman80

”Har man de konkreta målen för sin egen del eller för att visa omgivningen, egna eller andras krav? Jag tränar för att må bra men visst sporrar det mej när jag ser att att jag pressat tiden lite. Vet inte om jag vill delge andra mina egna mål eftersom de av andra ses som inte tillräckligt bra. Men kan faktiskt säja att jag är nöjd och stolt över det jag presterar. Dessutom njuter jag vid de allra flesta träningstillfällen!” –frucajo

”Yeay! Bra där. Känner likadant. Förstår att vissa behöver något konkret, men vad är det för fel på positiva mål? Precis som du skriver- ”ha jäkligt roligt” eller ”svettas maximalt” ger ju inte ångest om du skulle misslyckas. Det går ju även att applicera på något konkret. Till exempel: I september ska jag springa Lidingöloppet, det ska bli himla roligt. Jag ska göra det utan tidsmål och med en god vän så vi kan peppa varandra.” –malinfritjofsson

”Bra inlägg! Om man säger att man tränar för att det är kul så tror ju ingen på en.” –pillab

”Tack för det! Har ofta svårt att hitta konkreta mål men älskar att träna och förbättras” –misstabata

”Jag tränar utan mål och utan program, bara för att det är bland det bästa som finns :-)” –mikafalkensjo

”Och så är det jättetabu att gå på gruppträning som många älskar och går på just för att det är ROLIGT. Träning ska vara kul, annars blir det inte av till slut! Bra skrivet, Petra!” –starkibalans

”TACK! Jag har ett mål: ’Må bra!’ och får ofta höra att jag borde ha måltider på milen, tyngd på marklyft och så vidare. Räcker det inte att träna för att man gillar det?” –susanne

”Jag håller med att motivation är kopplat till mål, men det finns ju olika sorters mål. Fysiska, känslomässiga eller sociala i vissa fall. Who caress så länge man mår bra och trivs med det och det innebär att du får in träning i din vardag som ger dig mersmak.” –liltraining

”Tränar själv för att det är roligt! Det är min egentid och andningshål från en annars kravfylld vardag. Finner däremot en tillfredsställelse när kroppen orkar mer! Härligt att du tar upp detta!” –ltrensell

”Såå bra! Hamnar man lätt i prestationstänk överlag blir det faktiskt bara värre när man tränar. Svårt att jobba bort är det också. Då blir det lätt att man lägger ner, precis som du skrev…” –jeanette_johnson

”Ja, men ja! Upplever att folk nästan blir provocerade om man inte har mål. ’Jaha vad då, du tränar inte för något?’ Det är intressant!” –jsundlo

 

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv