Bergspasset – en blöt historia

Det finns inget dåligt väder…eller hur var det nu? Foto: Petra Månström.

Vi hade ju åkt hit för att springa med solsken i blick, i korta tights och t-shirt. Verkligheten blev dock lite annorlunda. Veckan som gått har varit ganska regnig, men förhållandena idag tog priset. När jag tittade ut genom fönstret i morse vräkte regnet ner och jag hade ingen som helst lust att springa det bergspass som stod på schemat. Men det var bara att bita ihop, dra på sig långa tightsen, löparjackan och ge sig iväg.

Vi blev transporterade med buss till bergsbyn Odeleite där man kunde välja mellan att springa 10 eller 14 kilometer. Regnet vräkte ner och träningsmotivationen var låg. Men det var bara att mata på och se hur antalet kilometer ökade sakta men säkert på Garmins display. Underlaget var grus och småsten, men jobbigast var alla rännilar med lerigt vatten som man fick hoppa mellan. Bevara den vita färgen på mina fina DS Trainers? Glöm det… Den fortsatta sträckningen påminde ganska mycket om Tjurruset, åtminstone om man ska tro dem av mina medlöpare som sprungit detta lopp.

14-kilometersrundan innehöll en hel del stigningar varav två rejält sega och utdragna. Men jag hade gett mig den på att avverka samtliga springande och så blev det också. Märkte att många andra valde att springa lite snabbare på raksträckorna och gå i motluten, men min taktik att korta ner steget utan att börja gå och jobba mer med armarna i motluten verkade mer lyckad – och dessutom skönare eftersom man höll värmen bättre då.

Snabba Fötter-Kenth serverar löparna vatten efter drygt 7 kilometer. Foto: Petra Månström.

Jag hade ju från början planerat att slå följe med bland andra Carina och MarathonMia som skulle springa hem från Odeleite – och på så sätt kunna lägga ytterligare 30 kilometer till min dagsmängd. Men genomvåt och kall av hällregnet var beslutet att avstå inte särskilt svårt att fatta. Jag är helt enkelt alldeles för bekväm för att plåga mig själv på det sättet. Måste förresten berätta om 14-kilometersrundans slutkläm, då jag fick ”draghjälp” i sista jobbiga motlutet av Joel och Karin som hade varsitt pekfinger i min rygg. Tänk att så ”lite” hjälp kan betyda så mycket! Tack för det!

Karta över bergspasset vi sprang tidigare idag. Skärmdump från Garmin Connect.

Dagens pass i siffror:

Sträcka: 14,69 km
Tid: 1:40:01
Snittfart: 6:48 min/km
Snittpuls: 151
Maxpuls: 173
Höjdstigning: 325 m

Nu, några timmar och koppar varm choklad med grädde senare känns allt plötsligt lite bättre…