Petra Månström
Växling i det segrande stafettlaget som gjorde maran på 2:48:01. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Sven Thelin tog hem segern i maratonklassen med tiden 3:28:25. Tidigare har han sprungit samma lopp i november på 2.45. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Foto: Kajsa Norman/FS24.
Stafettlaget som gjorde maran på 2:48:01 – en imponerande bedrift på en plats där det är 30 grader varmt i skuggan… Från vänster: Anton Lif, Arturs Kriviss, Daniel Lundqvist och Daniel Karlsson. Alla är svenskar utom Arturs som är en lettisk stabsofficer som ingår i det nya nordisk-baltiska samarbetet. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Camp Northern Lights har en yta av ca 250 x 250 m så ett varv innanför skyddsmurarna är 1 km långt. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Sven Thelin startar i Stockholm Marathon den 1 juni i år. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Claes Jeppsson blir glad efter målgång på halvmaran. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Göran Arvidsson från Sveriges ambassad i Kabul var en av dem som ställde upp i maratonklassen. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Tjejen med nummer 53 är pastor Luisa Landewall som sprang stafetten tillsammans med finländarna Mikko Laitinen (till vänster) och Olli Ohrankämmen (till höger). Deltog i deras lag gjorde också Timo Hartikainen. Foto: Kajsa Norman/FS24.
Tidigt i morse gick årets upplaga av Camp Northern Lights Marathon av stapeln. Det innebär 42 varv runt campen i en värme som skulle få de flesta av oss att avstå från att ens springa en kilometer. Förutom mara kunde man springa halvmara, marastafett, ”lazy marathon” vilket innebar att man gick eller sprang distansen uppdelat på olika tillfällen under en veckas tid, eller öppna klassen då man gick eller sprang så långt man själv ville.
Camp Northern Lights (CNL) ligger i den afghanska staden Mazar-e Sharif och har en yta av cirka 250 x 250 m och ett varv innanför skyddsmurarna är 1 km långt. På campen bor just nu soldater och civila från Sverige, Finland, Norge, Lettland och USA samt en del servicepersonal både från Europa och Asien.
Så här berättar major Göran Arvidsson på svenska ambassaden i Kabul och en av deltagarna i dagens lopp om bakgrunden:
”I denna multinationella miljö finns både elit och glada motionärer i en mängd olika sporter och på campen ser man utövare av löpning, styrketräning av olika slag, rullskidåkare, spinning, boxning och andra kampsporter samt yoga. Träning behövs för alla i det ganska tuffa klimatet och det är en lämplig sysselsättning på kvällarna då utbudet av fritidssysselsättningar är ganska begränsade. Alla sporrar varandra och man kan alltid hitta en träningskompis oavsett vad man sysslar med. Under missionen som var här under sommaren/hösten 2012 beslöt man att en vecka ordna en maratonvecka där utbudet bland annat var spring totalt en mara under veckan, en halvmara eller helt maraton. För egen del var jag här första gången sommar/höst 2008, då som Military Assistant till dåvarande militära chefen och vi konstaterade ganska snart att träning på morgonen i form av jogging var det som passade bäst, då blev det av för senare kom oftast något annat emellan samt att temperaturen då var för hög. Har i maj varit här i sammanlagt två år i följd (2011-2013) denna gången, nu i motsvarande tjänst fast nu till den civile svenska chefen, samma sak på morgonen jogging och senare på dagen annan träning om det hinns med.”
Och så här berättar Sven Thelin, WHO, om dagens lopp:
”Vi var några morgonpigga eldsjälar som samlades på flaggplan på CNL klockan 05:40. Startskottet gick klockan sex även om det var några som tjuvstartade redan halv fem på grund av andra åtaganden under dagen. Har inte riktigt koll på alla olika klasser, men vet att några sprang stafett, andra halvmaraton, några få (tror vi var fem) som sprang hela. Hade tänkt springa på runt tre timmar men så blev det inte … passerade mållinjen efter 42 varv på 3:28:25. Vädret, ja det var soligt… Termometern visade 30 grader i skuggan. Enda problemet är att det inte fanns så mycket till skugga, förutom där termometern satt. Loppet var välorganiserat som allt annat på CNL. Vätskekontroll varje kilometer (d v s en kontroll med tanke på att slingan är lite drygt 1 000 meter). Där serverades det vatten, sportdryck, energikakor, nötter, kaffe och en massa annat gott och så naturligtvis en energisk hejaklack som höll ut tills dess den siste deltagaren passerade mållinjen.”
Här hittar du anhörigbloggen som skrivs av medarbetarna på FS24.