Petra Månström
Undertecknad fick något rejält att bita i under gårdagens intervallpass med Running Sweden på Stora Skuggan. Foto: Christer Schapiro.
Igår var det återigen intervalldags med Running Sweden. Passet såg ut som följer: 3 km + 2 x 2 km + (2-3) x 1 km. Vilan mellan byte av intervallängd var 2 minuter och mellan intervallerna 45 sekunder. Syftet med passet var enligt Rubin McRae att få deltagarna att inse att man egentligen kan springa en mil mycket snabbare än man tror. Längsta intervallen skulle nämligen gå i milfarten (tänkt tävlingsfart på 10 km), 2-kilometersintervallerna skulle gå 10-15 sekunder snabbare och tusingarna ännu lite snabbare. Jag insåg dock att jag inte skulle kunna genomföra ett sådant pass med lördagens SpringCross 18 km och söndagens 10 km i benen, så jag justerade farterna en aning. 3- och 2-kilometersintervallerna gick ungefär lika snabbt, runt 4:45 min/km. De två sista tusingarna gick runt 4:35 min/km. Totalt alltså nio kilometer kvalitet för oss som avslutade med två tusingar. Ett mycket tufft pass som landade på hela 15 km totalt inklusive upp- och nerjogg. Och ja, det blir helvila imorgon… Puh!