Petra Månström
Zrinko har problem med illamående efter längre löppass. Dan Leijonwall ger råd. Foto: Colourbox.
FRÅGA:
Hej Dan,
jag behöver lite hjälp kring mitt dilemma.
Jag är amatörlöpare och har sprungit ganska många halvmaror. När jag springer sträckor som överstiger 21 km så har jag oftast börjat må illa en timma efter avslutad löpning och två timmar efter så kräks jag och sedan blir allt bra. Jag har provat många varianter av uppladdning och återhämtning för att komma underfund med problemet men utan framgång. Av alla långlopp som jag har sprungit så har cirka 80 procent slutat i illamående och kräkning. Jag kan däremot springa 18-19 km utan illamående eller kräkningar. Att just några extra kilometer kan ställa till det!
Jag upplever att magen stannar upp och låter inte maten passera för återhämtning först förrän jag kräks och det blir någon form av omstart i magsäcken. Jag som sagt sökt en hel del svar på forum och då också provat mig fram men utan att det har hjälpt mig.
Mitt mål är att öka distansen mot maraton. Provade i somras att springa ett 30 kilometer långt bergslopp och det resulterade att jag kräktes 3 kilometer innan mål men fortsatte dock att slutföra loppet.
Jag hoppas att du har tid och möjlighet att hjälpa mig, eller om du vet någon som du kan rekommendera.
Mvh Zrinko
SVAR:
Hej Zrinko!
Jag citerar delvis mig själv från sajten Löparhälsa i detta svar: hälften av alla deltagare i uthållighetsidrotter, t ex långdistanslöpare, har symptom på mag-tarmstörningar, bl a med illamående, kräkningar, buksmärta, uppblåsthetskänsla, diarréer, magkramper, och blod i avföringen. Dessa symptom brukar i löparsammanhang kallas ”löparmage”. Till skillnad från muskel- och senvävnad är tarmen inget organ som anpassar sig till ökade nivåer av fysisk (och mental) stress. Kostsituationen påverkar i hög grad mag-tarmsymptom och möjliggör ökad prestation, och kan förebygga en hel del av dessa besvär.
Mekanismerna bakom ”löparmage”, är dels mekaniska och dels hormonella. Kroppens rörelse ger en mekanisk stress på mag-tarmkanalen, vilket förflyttar innehållet i systemet. Om tjocktarmen innehåller mycket avföring resulterar det i tarmtömningsreflex. Det är av det skälet klokt att besöka toaletten innan löpstart. Samtidigt leder muskelarbetet till en omdirigering av blod, och därmed syre, från mag-tarmsystemet till muskulaturen, vilket leder till ”hypoxisk stress” (påfrestande låg syrehalt).
Det leder i sin tur till en kraftig frisättning av flera mag-tarmhormoner, vilket ger en kraftig stimulering av mag-tarmkanalens funktioner. Blodflödet i tarmen minskar mer hos minde vältränade än hos vältränade, vilket gör att symtomen blir mindre ju mer vältränad man är. En effekt av det hormonella påslaget är en ökad sekretion (utsöndring av vätska) i mag-tarmsystemet, vilken ger en vattning diarré, vilket under långdistanslöpning förvärrar risken för vätskebrist.
Symptom från över mag-tarmkanalen, sura uppstötningar, kräkning och illamående är dels resultatet av det hormonella påslaget i systemet, och dels magsäckens stora mekaniska förflyttning i löpningen tillsammans den ökade bukpressen, vilket leder till mekaniskt läckage upp i matstrupen. Denna mekanism kan dessutom förvärra ett redan etablerat bråck i övre magmunnen, något som förekommer hos 30% av vuxna, med bl a inflammation i matstrupen som följd.
En iakttagelse jag själv gjort som tävlingsläkare i distanslöparsammanhang är att illamåendet och kräkningarna avtar med avståndet från målet efter målgång. Det kan ha att göra med att nedvarvning, att gå några hundratal meter efter målgång i stället för att stanna eller lägga sig ner, gör att mag-tarmsystemet får chans att återanpassa sin funktion mer skonsamt.
Inget symptom, förutom diarré med risk för vätskebrist, är farligt i sig, men kan vara nog så besvärligt. Vid misstanke om mag-tarmsjukdom av annan sort, t ex då symptomen kvarstår även mellan träningspassen, bör man söka läkare för undersökning och bedömning.
Vänliga hälsningar,
Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se