Petra Månström
Är man som pollenallergiker hänvisad till löpband under den värsta tiden eller går det bra att träna utomhus ändå? Foto: Jessica Gow/Scanpix.
Rinnande näsa, kliande ögon och trötthett – pollenallergi kan sänka den mest inbitna löpare. Nästan en femtedel av den vuxna befolkningen i Sverige lider av detta och bland dessa finns förstås många som får stora delar av sin träningssäsong spolierad.
I en artikel i Dagens Medicin ges det generella rådet att avstå från utomhusträning vid pollenallergi, med tillägget att somliga klarar sig bra bara de tar sina mediciner. Några vanliga råd jag stöter på under en snabb rundsurfning är bland annat:
* Pollenhalten är som lägst tidiga morgnar och efter regn, så träna gärna på dessa tidpunkter om möjligt.
* Värm upp ordentligt före passet så minimeras risken för luftvägssammandragningar.
* En särskild pollenmask över munnen bildar en effektiv barriär mot pollen – kan dock vara lite obehagligt att springa med.
* Idrottsförbunden har på senare år lättat på dopingreglerna för allergimediciner. För komplett förteckning, se Wadas dopinglista.
* När det gäller tävling så är det väldigt sällsynt att löpare behövt tas om hand under ett lopp på grund av akuta besvär av pollenallergi. En vanligare orsak till omhändertagande är vätskebrist – tänk till exempel på att så kallade NSAID-preparat som Ipren, Ibuprofen och Naprosyn kan störa vätskebalansen. Läs mer om detta här.
Hur gör ni läsare som löptränar med pollenallergi? Råd och tips tas gärna emot!