Har vi tröttnat på Stockholm Marathon?

Löpare på Strandvägen under Stockholm Marathon 2014. Foto: Maja Suslin/TT.

Fick ett mejl för några dagar sedan från en läsare, Markus, som funderade över om det inte kan vara så att vi har börjat tröttna på att springa Stockholm Marathon. Det är nämligen så att loppet inte verkar ha samma anmälningstryck som tidigare i år.

2012 års upplaga blev fullt redan i början av december 2011. 2013 stängde anmälan i början av januari. I fjol blev loppet fulltecknat i början av februari. Men nu, i mitten av januari 2015, finns runt 8 000 platser kvar i loppet, läser jag på Stockholm Marathons hemsida.

Frågan är då vad det här sviktande intresset för Sveriges största maraton kan bero på. Har folk tröttnat på att springa maror och börjar se sig om efter andra utmaningar? Har utbudet av motionslopp ökat så mycket att Stockholm Marathon fått konkurrens? Vill vi hellre köra triathlon, swimrun, åka längdskidor eller springa i skogen nu för tiden? Föredrar vi kanske att sticka utomlands och kombinera semester med att köra ett lopp? Eller har vi helt enkelt tröttnat på att betala skyhöga anmälningsavgifter? Konkurreras de stora, dyra loppen ut av mindre lopp där det inte kostar skjortan att vara med?

Det finns förstås massor av förklaringar till det minskade anmälningstrycket. Personligen känner jag en viss mättnad på asfaltsmaror. Man har sprungit ett gäng, vet hur det är och känner sig nyfiken på att prova något nytt. Som i mitt fall att åka till sydligare breddgrader och springa ett lopp, det är ju fantastiskt att kunna mixa solsemester med ett lopp. Jag har också fått upp ögonen för så kallade ”obstacle races” som Tough Viking, vilket i sin tur har lockat in mig på gymmet för att öka styrkan i överkroppen. En eländig hälsporre har också tvingat mig att köra mer alternativ träning, mestadels spinning. Ett lopp kommer jag dock försöka springa varje år så länge benen bär och det är Prag halvmaraton. Helt enkelt för att loppet äger rum i min favoritstad och för att stämningen där alltid är på topp. Och ingen stad i världen kan leverera vassare after run-öl.

Vill bara avslutningsvis tillägga att jag tycker att Stockholm Marathon är ett fantastiskt lopp. Utan det hade det inte funnits någon Maratonblogg och känslan att springa i mål på Stadion är oslagbar. Det brukar också vara superb stämning under loppet, proffsiga funktionärer och allmänt välarrangerat.

Vad tror ni kan vara anledningen till det minskade intresset för Stockholm Marathon?