Petra Månström
Mustafa Mohamed kör ett tufft intervallpass tillsammans med Anders Szalkai. Hela inslaget kan ni se i senaste avsnittet av Spring!. Foto: Fredrik Stattin.
”Uppjoggen är bara till för att värma upp muskler och leder, det är på stegringsloppen man får upp det där riktiga flåset som är förberedande för intervallerna.”
Ovanstående citat är Mustafa ”Musse” Mohameds, hämtat från inslaget i senaste ”Spring!” där han kör ett mycket tufft träningspass tillsammans med Anders Szalkai. De värmer upp i en fart över 5 min/km, alltså en mycket lugn fart för dessa två herrar. Och varför värmer de upp lugnt? Jo, för att uppjoggen endast är till för att bli varm i muskler och leder – för att förebereda sig inför själva passet (intervallerna).
När man hör sådana saker sägas av en världslöpare kan jag inte låta bli att tänka på hur märkligt det är att jag på i stort sett samtliga intervallpass jag har kört med diverse träningsgrupper har värmt upp i farter som ligger ganska nära Musses och Anders uppjoggfart. Vad blir konsekvenserna? Jo, man bygger upp en trötthet redan under uppjoggen vilket naturligtvis påverkar prestationen under själva intervallpasset. Tänk vad mycket bättre man förmodligen hade sprungit under själva passet (och på sikt förbättrats som löpare) om man inte joggat upp för fort… Samma sak gäller ju nedvarvningen, den är ju till för att komma ner i puls och påskynda återhämtningen. Det blir svårt om man kutar för fort.
Det verkar ligga någon slags prestige i att värma upp fort, har jag märkt. Kanske har jag fel, men det känns så ganska ofta. Och visst kan man ju köra i sin fart, men springer man tillsammans med en grupp är det svårt att dra ner farten alltför mycket – då hamnar man ju på efterkälken. Så det absolut bästa vore ju en attitydförändring, att det faktiskt är bättre att värma upp lugnt än att dra på för fort. Att helt enkelt tänka efter varför man värmer upp.
Hur fort springer du på en uppjogg inför ett intervallpass?