Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

tough_viking

Hånglar upp medaljen. I ett lopp jag sprang enbart för att det var kul. Alltid retar det någon… Foto: Privat.

I söndags stod det klart. Sverigedemokraterna fick närmare 13 procent av det svenska folkets röster och många är det som nu ställer sig frågan vad som egentligen håller på att hända med solidariteten i vårt land. En vän och jag talade om just detta igår, om hur klimatet i samhället har blivit påtagligt kallare.

Ett tydligt exempel är tonen hur tonen i kommentarsfältet på min blogg har förändrats den senaste tiden. Eller fel, jag känner igen tonen men det var ett tag sedan den förekom här på bloggen. Senast det begav sig var 2010 när jag tränade inför mitt första maraton. Elaka tungor menade att jag aldrig kommer att klara mitt mål, att jag med min inriktning och ton inte var ”SvD-mässig” och det ena med det fjärde. Jo, man skrattade också rått åt resultatet på min första halvmara som jag genomförde på darrande ben där på våren, i Prag. Den där usla tiden skulle aldrig räcka för en mara under fyra timmar, hette det.

Men jag lyckades ändå klara mitt mål på Stockholm Marathon 2010 och då bytte klagomuren inriktning. Nu var det istället flera som störde sig på att jag värderade min prestation för högt. Visst, jag klarade tidsmålet men det är ändå inget att hänga i granen, menade somliga. Sedan lugnade det ner sig i kommentarsfältet och mejlinboxen tills nästa gång det var dags för mig att springa ett lopp.

Här vill jag bara stanna upp ett tag och poängtera en sak: de flesta kommentarer och tillrop jag fått har varit underbara. Det är därför jag finner kraft att fortsätta blogga, därför att jag vet att det finns en stor grupp människor därute som blir inspirerad av en vanlig människa som vid 33 års ålder bestämde sig för att ta sig an ett maraton och blogga om det. Jag har aldrig påstått att jag är någon elitlöpare, jag är motionär och tränar sådant som gör mig glad och pigg.

Blir fascinerad över hur somliga tycks tro att man inte hör hemma på en dagstidningssajt om man inte är elitidrottare. Låt mig då fråga: hur många blir inspirerade av någon som ständigt vill prestera och som inte uppvisar några som helst mänskliga drag? Säkert många, men det finns gott om bloggar där dessa behov blir tillfredsställda. Huruvida SvD ska husera en sådan blogg är inte upp till mig att bestämma.

Till sist: det finns inga ”skyldigheter” för en bloggare. Man har således full frihet att skriva om när man är nöjd med ett lopp eller strunta i att skriva om när det gick mindre bra. Mitt råd till alla ”haters” är att genast söka sig till en annan blogg utan att spy ut en massa galla i mitt kommentarsfält. Ni gör bättre nytta någon annanstans.

På Maratonbloggen kommer ni även fortsättningsvis att få ta del av mina betraktelser kring löpning och livet – vinklade på mitt sätt. Mina experter – Malin Ewerlöf, Jonas Lissjanis och Petra Kindlund – kommer även fortsättningsvis att besvara era frågor efter bästa förmåga. Min ambition är att du som surfar in här ska finna inspiration och motivation till egen träning, oavsett hur snabbt du springer milen.

Låt oss vara extra snälla mot varandra idag och visa att Löparsverige inte alls har blivit kallt och prestationsinriktat. Och ett forum där bittra och missunnsamma åsikter får frodas. Varför inte le mot alla du möter under din runda idag? Och just ja – tidigare idag sprang jag sju kilometer i 6:30 min/km. 

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar