Petra Månström
Lycklig bloggare efter första löppasset på nästan två veckor. Foto: Privat.
Det har ryckt i benen hur länge som helst, men säger coach Ingmar att det är löpvila som gäller så lyssnar man. Jag har alltså inte sprungit sedan lördagen den 5 juni, men idag var det äntligen dags att snöra på sig mina DS Trainers. För nu är det kort och snabbt som gäller!
Medan vi joggade upp mot Stadsskogen invigdes jag i vad jag har att se fram emot de kommande veckorna. ”Det är riktigt trevlig träning när den värsta chocken har lagt sig”, förkunnade Ingmar. Barfotalöpning, snabbdistans, backar och långa och korta intervaller står på milträningsmenyn och det känns både spännande och kul att få testa något nytt nu när jag har tuffat på med den ”lugna” maratonträningen under så lång tid.
Väl i Stadsskogen körde vi fartlek där vi varvade avsnitt i 4:10-4:20-fart (”vi kommer att köra många, många pass i den här farten”, fick jag veta) med lugnare mellanjoggar. Eftersom jag har vilat så länge från löpningen kändes det verkligen som att jag flög fram. En härlig känsla och jag inser hur mycket jag har saknat löpningen och hur den har blivit en viktig del av mitt liv. Och maran har gett mig så mycket bättre självförtroende och motivation som löpare. Kul!
Skärmdump från Garmin Connect.
Dagens träning i siffror:
Sträcka: 9,33 km
Tid: 56:11
Snittfart: 6:01 min/km
Snittpuls: 144
Maxpuls: 168
Kcal: 663
Fler som fortfarande vilar från löpningen sedan maran? Eller har ni redan hunnit köra flera pass?