Konsten att bygga pannben

Mental styrka är viktigt om man vill utvecklas som löpare. Foto: Colourbox.

Det pratas mycket om pannben. Om hur man bygger och stärker detsamma för att bli en bättre löpare. I sin krönika i senaste numret av Runner’s World avhandlar chefredaktör Claes Åkeson ämnet. Han skriver att visst kan man gå inomhus och köra löpband – men samtidigt är det något visst med att utmana vädrets makter:

”Man blir kanske inte en så värst mycket bättre löpare av att lufsa och halka omkring i många minus i lugnt tempo, däremot är jag säker på att det är bra för huvudet – att man blir starkare mentalt. Och utan mental styrka blir man aldrig någon riktigt bra löpare.”

Han berättar också om en polare som i pannbensbyggande syfte bestämde sig för att stå i slussen mellan tågvagnarna under hela resan från Stockholm till föräldrarna i Dalarna. Det lät faktiskt riktigt hårt. För egen del är väl det hårdaste jag gjort en 24-timmarsbestigning av ett berg i franska Alperna. På den tiden var jag ganska dumdristig och överskattade kraftigt min förmåga att gå som försteman på en enklare klätterled. Vilket resulterade i att gruppen fick organiseras om och projektet drog ut på tiden något vansinnigt. Liften som skulle transportera oss drygt 1000 höjdmeter ner till Argentière hade naturligtvis stängt när vi nådde dess bergstation, varför vi vackert fick traska hela branta vägen ner. Jag ömsom snubblade på rötter, ömsom halkade i våt lera och skrämde slag på mina rumskompisar när jag trillade in klockan fem på morgonen. Somnade med kängorna på och tio timmar senare, när jag vaknat och tagit av dem, upptäckte jag att fotsulan liksom lossnat från resten av foten och skrynklat ihop sig.

En jobbig och smärtsam erfarenhet, men faktum var att när det gjorde som mest ont i kroppen under slutet av Stockholm Marathon så tänkte jag på den där vansinnesbestigningen. Och att det faktiskt inte gjorde lika ont som då… Hur bygger du pannben?