Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

biten

Här står jag med en bit (höhö, men vi är ju nästan i Göteborg!) svensk löparhistoria, Åke ”Biten” Eriksson som är Sveriges näst snabbaste maratonlöpare genom tiderna. Foto: Privat.

I morse flög jag till Halmstad för att poddintervjua en mytomspunnen svensk löparstjärna, nämligen Åke ”Biten” Eriksson.

Mannen som på 1990-talet var en stjärna inom svensk långdistanslöpning och som till och med utmanade världseliten under persloppet i Chicago 1990. Vi pratade om en hel massa saker, bland annat kom vi in på det faktum att det idag inte finns någon svensk löpare som är i närheten av de tider som ”Biten” och hans kollegor presterade. En tänkbar orsak skulle kunna vara att folk inte orkar ta sig den tiden som krävs för att bli riktigt, riktigt bra. När jag hör ”Biten” berätta om de omänskligt tuffa passen han underkastade sig (vissa dagar i veckan sprang han i fem timmar, på träning!) så tänker jag att det måste ha varit något annat material i dåtidens löpare. Eller var det så att det fanns mindre som distraherade? Inga ringande mobiler, inga Facebookstatusar som behövde skrivas, inga tweets som behövde twittras ut. Det som fanns var underlaget, löpardojorna och löparen. Och förhoppningsvis pannbenet. Som motionär är det inte heller lätt att slita sig loss från datorn eller mobilen för att få till sin träning. Lyxproblem, absolut, men ändå problem. Det finns så mycket annat som drar, saker som gör att inte ens löpningen blir särskilt ”mindful” längre. De flesta har ju mobilen med sig på passet och handen på hjärtat, svarar man om det ringer eller ej? ”Biten” hade bara ett armbandsur med sig. Han visste inte ens exakt hur långt han sprang, bara på ett ungefär. Idag kan vi mäta allt, men hinner knappt dra nytta av mätresultaten eftersom vi drunknar i så mycket annan information. Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, mer än att en del av mig önskar att det hade varit 1990-talet idag…

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar