Petra Månström
Sveriges Charlotte Kalla, följd av Norges Therese Johaug och Astrid Uhrenholdt Jacobsen i skiathlontävlingen på Lugnets skidstadion på lördagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Trogna läsare av den här bloggen minns kanske när jag tillsammans med två väninnor skäggkuppade i Bore Cup 2010. Anledning? Tävlingsdistansen för herrar var 10 km och endast 5 km för damer.
Eftersnacket blev stundtals hetsigt och ganska infekterat. Några blev väldigt upprörda och menade att vi hade utnyttjat ett fint arrangemang för att få publicitet, i onödan dessutom eftersom damer var varmt välkomna att ställa upp på den längre distansen som enligt somliga var en ”öppen klass”. Hmm, då kan man ju stilla undra varför den öppna klassen inte heter just ”öppen klass” och inte ”10 km herrar”?
Men, hur som helst. Nu pågår VM i Falun för fullt och jag noterar att i stort sett samtliga damlopp är kortare än herrarnas. Bortser vi från sprinten och sprintstafetten så ser mästerskapsdistanserna ut som följer:
Herrar: 4×10 km stafett, 15 km, 30 km (skiathlon) och 50 km
Damer: 4×5 km stafett, 10 km, 15 km (skiathlon) och 30 km
Hallå?! Har vi inte kommit längre än så här när vi skriver 2015? SvD tar också upp frågan i dagens papperstidning. Inte springer dameliten delar av distansen under Stockholm Marathon. Visst, någon hänvisar säkert till ”tradition” och i begynnelsen var damerna inte ens med i det officiella svenska mästerskapet i längdåkning. I långlopp som Vasaloppet kom det att dröja mycket länge, till 1981, innan damer tilläts delta. Men nu är de med och åker den fulla distansen, om de vill.
Orkar inte Kalla och gänget åka en femmil i ett mästerskap? Jodå, det gör de säkert. Om jag får önska, helt ödmjukt, så åker damerna och herrarna samma distanser i nästa mästerskap.