Annons

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Caroline Steffen

Caroline Steffen, Schweiz, påbörjar den avslutande maran under Ironmantävlingen i Kailua-Kona, Hawaii, den 13 oktober 2012. Foto: Chris Stewart/Scanpix.

Från slätrakad, inoljad gymråtta till hårig, snorsportande skogshuggare i flanellskjorta. Mansidealet har under en femårsperiod förändrats ganska radikalt, något jag bloggade om för några månader sedan. Kontentan var att utseendet inte längre var viktigt för svenska män, nu låg istället stoltheten i prestationerna på diverse uthållighetslopp. I diskussionen som följde efter inlägget framkom en hel del intressanta synpunkter, framför allt att svenska män knappast inte längre tänker på hur de ser ut – snarare är det så att det utseende som följer av så kallad snorsport (cykling, löpning, skidåkning, simning – gärna långt och länge) har blivit idealet. Och såvitt jag vet blir man knappast fulare naken av att hålla på med de där grejorna.

Men vad har hänt med kvinnoidealet då? Jag läser att andelen kvinnor i uthållighetslopp ständigt ökar, men har till exempel kvinnornas utseendeideal förändrats lika radikalt som männens de senaste fem åren? Det känns snarare som att det ”gamla” kvinnoidealet kvarstår, fast nu med nya kravspecifikationer. Dagens idealkvinna ska vara feminin men samtidigt sportig, det är åtminstone ett intryck jag har fått. Typiskt feminina attribut som stora bröst , välformad rumpa och långt hår ska smältas samman med de nyare kraven som stavas väldefinierade magrutor och överarmar. Och ett riktigt bra personbästa på maran förstås. Samt tre-fyra barn. Att föräras den kombon på naturlig väg är förstås få förunnat och därför blir idealet än mer eftersträvansvärt.

Nu kan det förstås vara så att jag är helt fel ute i min definition av dagens kvinnoideal – rätta mig gärna i så fall. Det vore roligt att få igång en diskussion i den här frågan. Och vem är det egentligen som dikterar idealen för respektive kön? Ni kanske inte håller med mig men jag tycker att dagens mansideal verkar betydligt enklare att uppnå än kvinnans.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv