Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström


Från vänster: jag utanför spårcentralen i morse. Bild från balansövningen där vi skulle åka på en skida i taget. Foto: Petra Månström.

Jag kan hålla med om att längdskidåkning är bra – hela kroppen får fantastiskt allsidig träning och man har dessutom (oftast) roligt medan man åker. Helt enkelt ett alldeles utmärkt alternativ till löpning. Men nu är jag helt sanslöst trött och orkar knappt blogga. Dagen började med uppstigning vid 7, förstärkt frukost med filmjölk, müsli, gröt, ostmackor, juice, te, kaffe och ägg. Sedan iväg till vallningsboden där grejade med skidorna i en halvtimme och sedan iväg.

Vi inledde med ett uppvärmningsåk i drygt fem kilometer, sedan följde en rad olika balansövningar – åka utan stavar samt åka i nedförsbacke på en skida i taget. Att åka utan stavar känner jag helt klart var utvecklande för min längdåkning, då var det mycket lättare att få ett hum om hur viktfördelningen ska gå till. Det var riktigt fina spår idag, hårt och snabbåkt. Det märktes på Garmin som stundtals kom upp i (för mig) astronomiska farter som runt 4:30 min/km! Pulsen höll sig något lägre idag, vilket förhoppningsvis inte bara beror på det mer lättforcerade föret utan på något bättre teknik.

En rejält lång och sugande backe fick vi oss också – Pumphusbacken. Som om inte det var nog så följde strax nästa utmaning – 4-5 kilometer ”snabbdistans” runt en sjö med coach Ingmar i parallellspåret och inte minsta möjlighet att maska. Det var ganska kuperat, men jag lyckades ändå hålla en jämn fart runt 5 min/km. Herregud, så slut jag var sedan. De sista kilometrarna var oerhört dryga efter den här urladdningen och Ingmar fick prata mig i mål. ”Du har ju talang för det här”, ”Vete sjutton om vi inte borde göra skidåkare av dig istället” och ett gäng andra uppmuntrande  meningar gav mig motivation att mala på in i kaklet. Och jag tycker nog att han faktiskt har lite rätt – med tanke på all styrketräning för överkroppen jag ägnat mig åt i många år vore det ju synd att inte utnyttja det på något sätt. Inom löpningen har man ju ingen direkt nytta av alltför starka armar, men här är det ju en fördel. Så jag tror baske mig det blir en Vasaloppssatsning nästa år!


Undertecknad i full karriär i spåret. Foto: Privat.

Dagens pass i siffror:

Tid: 1:37:41
Distans: 16,89 km
Höjdstigning: 272 m
Snittfart: 5:47 min/km
Medelpuls: 154 (83 % av max)
Maxpuls: 167 (90 % av max)

Så. Nu får det räcka med skidåkning för den här gången – min hals börjar nämligen bli riktigt dålig. Men jag har haft två fantastiskt fina skiddagar!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar