Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Trött, svettig och hungrig – men lycklig efter dagens Tough Tuesday-kvalitetspass i Hagaparken. Foto: Petra Månström.

Tisdag idag och som vanligt kom fjärilarna en stund efter lunch. Tough Tuesday-fjärilarna alltså. På programmet stod följande kvalitetspass: 5 x 300 m + 5 x 1000 m + 5 x 300 m. 60 sekunders vila mellan alla intervaller och några kilometers upp- och nerjogg. Ganska giftigt alltså. Uppladdningen blev inte den bästa eftersom det var totalstopp i tunnelbanetrafiken i ungefär en kvart när jag var på väg. Så jag är oändligt tacksam för att snälla Rubin och Patrick bönhörde mina sms och höll kvar gruppen i fem minuter så att jag hann med.

Efter uppjogg och sedvanlig löpskolning kickade vi igång intervallerna, först fem stycken trehundringar. Vågade inte blåsa på för hårt eftersom vi sedan hade fem tusingar på en hyfsat kuperad sträcka framför oss. Så jag höll mig i en fart runt 4:20 min/km (ungefärlig 5K-tävlingsfart). Sedan följde tusingarna och sträckan var som sagt ganska kuperad med ett par småjobbiga backar och några knixar. Men underlaget var asfalt och det var skönt eftersom de senaste veckornas intervaller gått på stökiga skogsstigar.

Det visade sig att jag och Nina var ungefär jämnsnabba idag, så vi sprang sida vid sida och höll ett (för mig) riktigt bra tempo runt 4:30 min/km. Det var jobbigt, särskilt i backarna, men inte oöverkomligt. Kunde pressa fram korta meningar och ansträngningsmässigt bedömer jag att vi befann oss någonstans strax under tröskelfarten. Skönt att min tröskelfart tycks ha blivit lite snabbare numera, 4:30-fart kändes inte så här ”behagligt” tidigare. Bådar gott inför framtiden, exempelvis I Form-loppet i augusti och Hässelbyloppet i oktober (båda millopp).

Diagrammet visar hela passet; uppjoggen, löpskolning, 5×300 m + 5×1000 m + 5×300 m samt nerjogg. Skärmdump från Garmin Connect.

Facit för tusingarna blev 4:31 + 4:35 + 4:31 + 4:39 + 4:28. Den något långsammare, näst sista tusingen ”skyller” jag på lite missförstånd med vad som var slutpunkten för tusingen. Det sista sjoket trehundringar såg tufft ut på papperet, men med Rubin skrikandes i ena örat gick det förstås inte att hålla igen. 3:50-4:00 min/km blev farten här. Nu är man supertrött men supernöjd – som alltid.

Tack alla som var med idag! Ni är grymma och de här tuffa tisdagarna börjar bli grymt beroendeframkallande!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar