Petra Månström
Från vänster: jag, Charlotte och Maria strax före start i Nyårsloppet i Vallentuna, nyårsaftonen 2010. Foto: Daniel Norén.
Uj uj. Redan några minuter in i Nyårsloppet sade benen ifrån – långpass i snömodd, intervallpass på löpband, mjölksyrejogg med pannlampa och intensivjympapass på Friskis & Svettis var nog inte den optimala uppladdningen inför den här miltävlingen. Men nu var det ju inte meningen att jag skulle slå något pers utan mer få till en nyttig snabbdistans. Så jag bet ihop och matade på, pulsen var helt med på noterna och höll sig runt 170 (ca 90 % av max), men benen var stört omöjliga att få fart på. Hade tänkt mig en fart strax under 5 min/km, men fick revidera planerna ganska omgående. Den nya planen blev snarare att överleva loppet utan att vägga.
Försökte koncentrera mig på hållningen, att inte säcka ihop och tappa löpsteget. Blicken långt fram och ett steg i taget. Första varvet var modden och halkan inget stort problem, men andra varvet blev det marigare att hålla kursen – blev ett steg fram och två bak. Men det gjorde verkligen ingenting, det var superkul om än apjobbigt att springa och så roligt med alla sköna människor som jag träffade i spåret. En av dem var mannen med det underbara t-shirttrycket ”En riktig karl, nära dig” som jag hade tänkt passera någonstans efter sex kilometer, men han var tyvärr för snabb idag.
Jag flåsade som ett tröskverk och benen skrek åt mig att stanna – precis som sig bör under ett millopp. Turligt nog lyckades jag slå ifrån mig ”nä-nu-skiter-jag-i-det-här-och-bryter”-tankarna och malde på ända in i kaklet. Den planerade farthöjningen efter åtta kilometer skrinlades på grund av för mycket mjölksyra, men jag klarade i alla fall av en fin spurt i 3:50-fart in i mål. Mycket mer än så förmådde inte eder bloggare igår. Men det räckte i alla fall till en 10:e plats av 43 fullföljande i klassen Damer Motion 10 km! Inte illa, faktiskt.
Men jag börjar verkligen gilla dessa små, lokala lopp! Stämningen före start var härlig, jag hejade på underbara MarathonMia och hennes kompisar från IF Linnéa och på plats fanns också Björn, Charlotte och Lennart från Uppsala Löparklubb. Arrangörerna gjorde ett kanonjobb och lyckades skapa en härlig nyårsstämning med engagerad speaker, glöggservering, facklor och en stämningsfull prisutdelning där jag bland annat noterade att en av ”Veckans bloggläsare” Per Jämtelid fick en framskjuten placering i herrklassen på 10 km. Kul!
Nyårsloppets bana – två varv på en femkilometersslinga. Skärmdump från Garmin Connect.
Pulsen under loppet, stadig runt 170 förutom vid spurten…
Nyårsloppet i siffror:
Tid: 51:24
Distans: 10.09 km
Höjdstigning: 52 m
Medeltempo: 5:05 min/km
Medelpuls: 170 slag/min (90 % av max)
Maxpuls: 177 slag/min (94 % av max)
Ser fram emot mitt löpar-2011 och förhoppningsvis en putsning av nuvarande milperset!
Fler som sprang Nyårsloppet? Eller annan tävling igår?