Petra Månström
Löpare under Midnattsloppet på Södermalm i Stockholm på lördagskvällen. Drygt 20 000 sprang den 10 000 meter långa banan. En person avled under loppet. Foto: Hasse Holmberg/Scanpix.
Med anledning av de två dödsfallen som inträffade under Midnattsloppet igår har en läsarfråga inkommit till idrottsläkare Dan Leijonwall.
FRÅGA:
Hejsan,
vad det är som orsakar dödsfall av det här slaget. Utmattning? Vätskebrist? Medfödda hjärtfel? Kombinationen? Det var ju trots allt inte något jättelångt lopp den här gången, utan det handlar om en sträcka som många av oss springer flera gånger i veckan. Så vad är det då som plötsligt orsakar hjärtstillestånd under träning/tävling? Kan dessa typ av hjärtstillestånd drabba vem som helst eller finns det alltid något hjärtfel inblandat?
Sedan undrar jag också när man som löpare bör ”oroa” sig för hjärtat och i vilka fall man bör kolla sig. Brukar hjärtstillestånd under träning/tävling föregås av smärta en tid innan eller kommer de ”från ingenstans”? Vilka typer av signaler (i form av smärta eller annat) ska man vara uppmärksam på?
Slutligen så undrar jag helt enkelt – bör man vara försiktigt med att pressa sig för hårt under träning/tävling?
Tack på förhand!
/Sofie
SVAR:
Hej,
vad de två löparna i Midnattsloppen avled av är obekant för undertecknad. På varje större tävling bör finnas ett tillräckligt sjukvårdsteam som skall ha beredskap för framför allt allvarliga incidenter, men tyvärr är så inte alltid fallet. Som det är nu är det upp till arrangören att organisera sådant. Som deltagare kan man framföra frågor och krav på sådan beredskap. Inte minst bör idrottsförbunden, som ger tillstånd för tävlingen, ställa specifika krav på arrangören beträffande vilken kompetens och utrustning som skall finnas tillhands. Tyvärr har vi inte nått dit än.
Dödsfall under löplopp är dessbättre inte särskilt vanligt. De dödsfall som inträffar har i de flesta fall med hjärtat att göra, ”plötslig hjärtdöd”. Riskfaktorer är tidigare eller känd hjärt-kärlsjukdom (t ex högt blodtryck), oregelbunden hjärtrytm (arytmi), dehydrering (för lite vätska), varm och fuktig väderlek (såsom igår kväll under Midnattsloppet), kort förberedelsetid för löploppet, dopingmedel (till exempel efedrin, steroider) och andra droger. Antiinflammatoriska medel – NSAID – (till exempel Voltaren, Ipren, Brufen, Treo) har också diskuterats i sammanhanget och uppdagats ha ett klart samband.
I flera studier ser man att majoriteten av de avlidna hade varningssymptom på hjärtsjukdom innan eller under loppet, i form av bröstsmärta eller buksmärta vid ansträngning, eller oregelbunden hjärtrytm. Även konditionssänkning utan känd orsak kan vara tecken på hjärtsjukdom (myokardit) som är allvarlig vid löpning.
Man bör som löpare därför söka hos sin läkare (husläkare eller idrottsläkare) framför all vid alla ansträngningsutlösta bröstsmärtor eller oregelbunden puls. Hos läkaren lyssnar man på hjärta, mäter blodtryck och tar EKG. Vid misstanke på hjärtsjukdom men med normalt EKG bör man göra ett EKG under ansträngning (arbetsprov), till vilket man bör få remiss med skyndsamhet. Om smärtor på så sätt uppkommer under träning eller tävling, bör denna naturligtvis avbrytas, och man bör omedelbart söka läkarhjälp, inte minst för att slippa oroa sig för plötslig hjärtdöd. Man kan som idrottsaktiv i löpspåret också gå en kort kurs i hjärt-lungräddning, för att kunna hjälpa till om olyckan är framme.
/Dan Leijonwall