Petra Månström
Löpning och orientering lockar framför allt yngre personer medan äldre ägnar sig åt turåkning, fågelskådning och stavgång. Foto: Colourbox.
Nästan hälften av svenskarna vill öka sitt friluftsliv men brist på tid, pengar och lämplig partner sätter hinder i vägen, visar en ny studie.
– Tidsbrist är ett vanligt hinder, både i vardagen men också under långledigheter som till exempel sportlovet. Under längre ledigheter ser man dessutom att höga kostnader är en orsak till varför man väljer bort vissa friluftsaktiviteter som till exempel utförsåkning, säger Peter Fredman, professor vid Mittuniversitetet och ansvarig för forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring som ligger bakom studien.
Andra hinder för att ägna sig åt friluftsliv i den utsträckning man önskar är familjesituationen, brist på lämpliga platser eller partner. Avsaknad av partner och bristande mod är typiskt kvinnliga hinder, medan män i högre grad är hindrade av höga kostnader.
– Mycket talar för att det finns ett stort intresse för friluftsliv, men allt fler människor behöver hjälp för att förverkliga det. Här spelar friluftsorganisationer, företag och inte minst allemansrätten en mycket viktig roll, säger Peter Fredman.
1 800 slumpvis utvalda personer mellan 18-75 år har deltagit i den här nationella undersökningen och 43 aktiviteter har studerats. 7 av 10 svenskar ägnar sig mer eller mindre frekvent åt de vanligaste friluftsaktiviteterna som till exempel promenader, strövtåg i skog och mark, bad och cykling.
Typiskt kvinnliga aktiviteter är stavgång och hästridning, medan jakt, skoter, dykning och fiske är typiskt manliga aktiviteter. Yngre personer ägnar sig i högre grad åt olika typer av brädsporter, orientering och löpning. Äldre däremot, ägnar sig i högre grad åt skogspromenader, stavgång, turskidåkning, fågelskådning och andra naturstudier.
Intressant studie, tycker jag och resultatet är föga förvånande. Särskilt problemet att hitta lämpliga friluftskompisar känner jag igen mig i, därför tycker jag det är så bra med bloggar, klubbar och andra typer av communities som underlättar sådant. Att avsaknad av lämplig friluftskompis är ett kvinnligt problem är också lite intressant. Betyder det att män har lättare för att utöva friluftsliv på egen hand eller har de lättare för att hitta friluftskompisar? Fler tankar kring detta?