Annons
X

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Mjölksyrestinna och trötta men lyckliga intervallben efter dagens urladdning med Running Sweden. Foto: Petra Månström.

Milspåret och sedan Göteborgsvarvet på samma vecka krävde en vecka med lugnare träning och alltså var jag borta från Running Swedens ”Tough Tuesday” i två veckor. Men idag var det äntligen dags att sätta igång igen och som jag har längtat! Det är något speciellt med de här passen, de är stentuffa och jag skulle aldrig, aldrig klara av att genomföra dem på egen hand. Man har lite fjärilar i magen inför passet när man undrar hur det ska gå, men man vet också att man kommer må fantastiskt bra där i duschen efteråt. Och själva passet är faktiskt uthärdligt det också, även om man stundtals ångrar varför man gett sig på det.

Idag stod det fyrhundringar på schemat, 10-15 stycken beroende på dagsform och med cirka 45-60 sekunders ståvila mellan varje intervall. Dessa skulle löpas på grusvägen som går runt fotbollsplanen vid Karlberg och farten skulle sådan att man efter sista intervallen kände att man skulle kunna klämma någon till. Svårt att i förväg bestämma vilken den farten är, men första vändan gick på 1.40 och på de övriga tretton intervallerna låg jag mellan 1.38-1.45 vilket innebär farter mellan 3:55-4:12 min/km. Klart jag fick slita, men jag kunde hela tiden hålla ett hyfsat högt och bra löpsteg och hade andningen under kontroll – det var mina viktigaste referenspunkter. Så fort jag kände att det blev mer ”slugger style” över löpningen saktade jag ner en liten aning och på så sätt höll jag hyfsat jämn fart hela vägen. Var duktigt trött efter sista rundan, men hade nog orkat någon till om jag varit tvungen. Men nu var det ju meningen att man skulle stanna precis där och alltså fick det räcka med 14 fyrahundringar (= 5,6 km). Fullt tillräckligt! Den relativt korta vilan mellan varje intervall gjorde också att pulsen låg på 155 (83 % av max) eller högre under hela intervalldelen och effekten på konditionen var alltså hög.

Dagens Running Sweden-pass inklusive upp- och nerjogg. Sträcka: 11,21 km, tid: 56:51, snittfart: 5:04 min/km, snittpuls: 159 (84 % av max), maxpuls: 179 (95 % av max).

Nu mår jag så där skönt bra som man bara gör efter ett tufft intervallpass under ledning av Rubin McRae – det vill säga ligger i fosterställning i soffan och känner mig sjukt nöjd. Vilket kanonbra gäng ni är!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Senaste inläggen