Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Maria Sundberg under Stockholm Halvmarathon 2012. Foto: Privat.
Veckans löpare Maria Sundberg, 36 bor i Göteborg med maken Ola och sonen Emil, 3.
Vilket av dessa ord stämmer bäst in på din löpning (du måste välja endast ett): prestation, välmående, känsla?
– Jag skulle säga känsla. För om inte känslan är där så kommer jag ingenstans. En dålig tid på ett lopp kan kännas helt okej om känslan är där.
Varför springer du? Hur kom det sig att du började?
– Jag springer för att må bra. För att utmana mig själv och för att få lite avkoppling från vardagen. Jag började med landsvägscykling någon gång 2007-2008. Då brukade jag springa som vinterträning men inte speciellt kontinuerligt. I juli 2010 föddes min son, efter det kände jag inte att det fanns tid att hålla igång med cyklingen på samma sätt, så jag började springa. Syftet var att hitta tillbaka till min kropp och gå ner de där extrakilona. Jag följde ett program med mål att springa 5 kilometer på 30 minuter och blev motiverad när jag såg mina framsteg. Från början var det tufft att springa två minuter i ett svep, nästa gång klarade jag fem minuter. Det började bli kul att springa och för att få ett mer långsiktigt mål anmälde jag mig till Göteborgsvarvet 2011. Jag tog mig i mål på stela ben men med ett leende på läpparna efter 2 timmar och 25 minuter. Sedan dess har jag bara fortsatt att springa.
Du har planerat in ett löppass som du sett fram emot länge. Men så dyker det upp något som gör att du inte kan genomföra passet. Hur reagerar du? Motivera.
– Jag brukar vara rätt bra på att planera in mina träningar så att jag ska slippa missa dem. Om jag måste ställa in är det antingen för att min son är sjuk eller jag själv är sjuk Någon gång kanske för att vädret har varit alldeles för vidrigt. Ingen av dessa anledningar är något jag kan påverka så jag brukar faktiskt inte bli så besviken om det är enstaka pass. Men i vintras var jag sjuk i flera omgångar, då blev jag rätt uppgiven men samtidigt är det ju ingenting att göra åt. Bara vila och vänta ut det!
Hur hittar du inspiration till din träning?
– Jag gillar att ha ett lopp inplanerat så att jag har ett konkret mål att sträva mot. Ibland när det går tungt under höst och vinter plockar jag fram det där inplanerade loppet och tänker att det är det här som avgöra om jag klarar det eller inte. Jag följer även en del träningsbloggar och en hel del duktiga löpare på Twitter, där får jag mycket tips, råd och glada tillrop!
Vilka är dina framtida löparmål?
– I början av juni sprang jag Stockholm Marathon, min första mara. Jag vet inte varför men långt innan jag började springa lite mer kontinuerligt har jag sagt att någon gång ska jag springa ett maraton. Nu har jag precis sprungit min fjärde halvmara, jag har sprungit en del kortare lopp och cyklat massor av långa, bland annat Vätternrundan 2009. Nu vore det väldigt roligt att satsa på att få till en bättre tid på halvmaran.
Beskriv ditt bästa löppass hittills? Eller en grym tävlingsupplevelse?
– Jag kommer ihåg känslan jag hade när jag för första gången sprang tre kilometer utan att stanna och gå. Då var det en bedrift, nu räknar jag det knappt som ett träningspass. Bästa tävlingen var nog mitt första Göteborgsvarv. Att jag överhuvudtaget skulle ställa upp var en stor sensation, jag var inte den som sprang Göteborgsvarvet utan den som stod vid sidan om med en öl i handen och hejade på mina kompisar.
Hur tränar du?
– Inför Stockholm Marathon har jag tränat 3-4 gånger i veckan. Oftast ett kortare distanspass och ett intervallpass i veckan samt ett långpass på lördagar. Jag kopplar av med lite cykling ibland och då och då (men alldeles för sällan egentligen) styrketräning, hemma eller på gym.
