Petra Månström
Undertecknad – supertrött men lycklig efter ännu ett grymt effektivt kvalitetspass med Running Sweden. Foto: Privat.
Idag kom vintern tillbaka till Stockholm. I morse singlade stora snöflingor ner utanför fönstret och när det var dags för kvällens intervallpass var temperaturen härliga tre plusgrader. Dock hade det åtminstone slutat regna och blåsa, vilket åtminstone ingav visst hopp om att man åtminstone skulle kunna kuta sig hyfsat varm.
Rubin McRae på Running Sweden presenterade ett pass som inte gick av för hackor: 3 x (1000 m + 800 m + 600 m + 400 m + 200 m + 100 m) med en minuts ståvila mellan intervallerna och tre minuters setvila. Dock fick vi som ska tävla till helgen rådet att bara köra de två första seten samt möjligen tusingen på tredje setet. Efter lite mer än tre kilometers uppvärmningsjogg till Stadion körde vi löpskolning och några stegringslopp. Sedan delades vi in i grupper efter snabbhet – själv hamnade jag i långsammaste gruppen men då ska ni veta att Running Sweden-deltagarna är sjukt snabba. Så jag kan lova att jag fick ligga i ordentligt…
Det var meningen att vi skulle köra första tusingen i 4:45-4:50-fart, men så blev det naturligtvis inte. Istället gick den på strax under 4:30 min/km, men eftersom pulsen fortfarande höll sig skapligt stabil runt 170 (min ungefärliga tröskelpuls) så körde jag på. De kortare intervallerna gick successivt snabbare och hundringen gick på 3:19 min/km. Då tyckte jag att jag tryckte på ordentligt, men ändå låg jag över tjugo sekunder efter Geoffrey Mutais snittfart på Boston Marathon 2011. Hans prestation framstår mer och mer som överjordisk… Helt sanslöst snabbt.
Nåväl. Jag kämpade på för att hålla jämnt skägg med resten av klungan medan Rubin hojtade och peppade – idag från cykelsadeln. Flåset tilltog, men jag kunde hela tiden springa kontrollerat och kunde hålla andningen i schack, vilket kändes oerhört bra. Där märker jag stora framsteg sedan jag började med tuff kvalitetsträning på allvar: tidigare flåsade jag i högan sky, nästan hyperventilerade.
På andra setet fick jag släppa större delen av gruppen, men jag är ändå grymt nöjd med att ha fått till ett riktigt effektivt pass som förhoppningsvis kommer boosta min miltid på lördag. Vill också passa på att tacka Anders Szalkai som dök upp med en Spårvägen-grupp och peppade mig med ett och annat vältajmat hejarop!
Här är mina tider på samtliga intervaller:
Set 1:
1000 m: 4:29
800 m: 3:32
600 m: 2:39
400 m: 1:36
200 m: 0:48
100 m: 0:21
Set 2:
1000 m: 4:34
800 m: 3:44
600 m: 2:43
400 m: 1:39
200 m: 0:44
100 m: 0:21
Bonusintervall:
1000 m: 4:40
Pulsdiagram över intervallstegen på Stadion (nerjoggen råkade också komma med). Som ni ser fick man inte mycket tid att andas ut… Skärmdump från Garmin Connect.
Running Swedens Anders Bogevig visar hur man stretchar framsida lår – en inte helt enkel övning för stela löpare. Foto: Privat.
Nu har jag landat i soffan och är sjukt nöjd med mig själv. Hade ALDRIG, ALDRIG kunnat ana att jag år 2011 skulle köra kvalitetspass med ett gäng oerhört duktiga löpare. Jag hade inte ens vågat mig dit. Men alla kan verkligen, bara man ger sig den på det. En grymt häftig känsla!