Fråga Dan: ”Vid 36 kilometer började min puls rusa”

Stockholm Marathon 2012 blev en blöt, kall och blåsig historia. Foto: Dan Hansson.

FRÅGA:

Hej!

Sprang just min första maraton i ett regntungt Stockholm och är nöjd med resultatet på 3:27:21. Var på väg mot 3:18, men de sista 4 kilometerna blev riktigt jobbiga. Det är naturligtvis inget ovanligt med det men jag är mer nyfiken på vad som hände så att jag kan nå min måltid på 3:15 i nästa mara.

Vid 36 kilometer börjar helt plötsligt min puls att rusa, riktigt jobbigt blir det vid 2 kilometer kvar där jag toppar på 193. Då börjar jag också känna mig lätt förvirrad och har svårt att fokusera. Jag drack energidryck vid nära nog alla vätskekontroller, även om jag kan förbättra min muggdrickarkompetens och spilla mindre. Energidepåerna kanske kunde ha fyllts på bättre, men även där fick jag i min något på alla kontroller.

Efter målgång frös jag ganska mycket och det tog mig en lång dusch innan jag slutade skaka. Är det man ser i slutet ett tecken på tömda glykogenreserver, uttorkning eller nedkylning? Eller varför inte en kombination?

Min uppladdning har varit seriös i mer än ett år och jag har sedan januari sprungit cirka 45 km per vecka, ofta mer. Längsta distansen på 34 km, mestadels på grus, höll jag 4:37-tempo på. Har utöver längre pass sprungit intervaller och kompletterat med styrketräning för en stark core samt vad- och knästyrka. På loppet Premiärmilen i våras fixade jag en tid på 39:48.

Tacksam för ett svar för att kunna nå en förbättring i nästa lopp.

Magnus

SVAR:

Hej Magnus!

Ditt upplägg inför maraton har jag inga invändningar emot medicinskt, och ur träningssynvinkel låter det också ok. Men årets Asics Stockholm Marathon hade det mest extrema omstädigheter jag varit med om, med både spöregn, hård vind och endast 5 grader. De som medicinskt klarade sig bäst var de som antingen klätt sig efter rådande förhållanden och/eller hade bra med underhusfett (som skydd mot klimat och som energireserv). Påtagligt många av elitlöparna var i dåligt skick vid målgång, jämfört med hur det brukar vara.

Det som händer vid kall väderlek är att kroppen kyls ner, vilket förlångsammar rörelseförmågan och kostar energi. Ett av kroppens sätt att hålla kroppstemperaturen uppe är att aktivera musklerna genom darrningar/skakningar, vilket sker automatiskt, kostar energi och kan ha en eftersläpningseffekt på upp till några timmar. Ett annat sätt är att öka hjärtrytmen och minska blodflödet perifert, vilket gör att hjärtats frekvens ökar och blodflödet i extremiteterna minskar; man blir kall/domnar av och får hjärtklappning. Detta kostar också energi.

Det mesta talar för att balansen mellan energiåtgång och energtillgång i ditt fall inte stämt. Till nästa gång bör du dels se till att inte vara helt ”lean” (tillåta dig att ha lite fettdepåer) och att vara ännu mer noggrann med att ladda energi inför loppet. Den lilla energi man kan få i sig via sportdrycker under loppet är marginellt i förhållande till betydelsen av underhudsfett och glykogendepåer i lever och muskulatur. Tyvärr gör många misstaget att träna ”för säkerhets skull” för nära loppet och att inte ladda tillräckligt seriöst. Vill man prestera bra är det extra viktigt att lära sig hur detta går till.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se