Annons

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Sportklocka

Löpning med sportklocka – så härligt för tekniknörden men också stressande. Foto: Colourbox.

Det som är både tjusningen och gisslet med löpning är att den är så mätbar. Bär du klocka under ditt pass får du hela tiden ett direkt kvitto på din prestation, vilket man ”slipper” på till exempel ett jympapass. Som prylnörd var det omöjligt att inte bli helt fast efter att ha testat att springa med en gps-klocka för första gången: inte bara kunde man se vilken fart man höll, hur länge man hade hållit på och aktuell puls, dessutom kunde man efter passet ladda upp passet i datorn och analysera det ytterligare.

När löpningen flyter på och känns enkel är allt frid och fröjd, men när man hamnar i en dipp – vilket man förr eller senare gör – kan klockan snarare irritera än sporra. Minns själv hur det var i somras när jag omöjligen kunde springa snabbare än i 6:20 min/km. Jag var helt övertygad om att klockan visade fel – lika övertygad som jag var att den visade fel åt andra hållet efter målgång i årets halvmara i Amsterdam.

Det jag försöker säga är att tekniken lätt gör att vi slutar gå på känsla och istället stirrar oss blinda på klockan. Säger det eventuella träningsschemat att man ska springa i ett visst tempo så bara ska man det, även om det är snömodd eller snorhalt ute. Och det säger ju sig självt att om man slutar lyssna på kroppen och bara stirrar på klockan är risken att man tränar i fel farter och överbelastar, vilket på sikt kan leda till skador.

Första gången jag sprang tröskelpass i Stadsskogen i september gick det upp för mig hur den farten verkligen ska kännas. Jag insåg att jag hade sprungit mina intervaller på tok för snabbt tidigare och när resultaten kom förstod jag också att kräkfart på passet inte alltid innebär bra tider på loppen. Kroppen måste få tid till återhämtning, möjlighet att absorbera träningen. Det gör den inte om man hela tiden drar på järnet och till varje pris vill få de där siffrorna på klockan att se lite snabbare ut.

Särskilt nu under löparlågsäsongen är det ett jättebra tillfälle att lämna klockan hemma och enbart springa på känsla. Ska du springa i tröskelfart? Då ska det kännas ”comfortably hard” – komfortabelt men ändå tufft. Ska du köra lätt distans? Då måste det kännas lätt och absolut inget flåsande, du ska utan problem kunna föra en diskussion med din löparkompis.

Vågar du lämna klockan hemma på nästa pass? Eller så kanske just du tillhör den där skaran av löparrävar som har en inbyggd klocka? Eller som aldrig har känt behov av en…

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv