Stötvåg, laser, knak och brak…

Det här är en så kallad ”hälsporrestrumpa”, en strumpa som hjälper till att stretcha ut plantar fascian (senstråket under hälen) så att den kan läka i utstretchat läge. Det innebär att man ofta slipper det där jobbiga ontet under hälen de första stegen man tar på morgonen. Man sover alltså med fördel med denna strumpa. Foto: Privat.

Har man hälsporre och driver en stor blogg om löpning så får man förstås diverse tips om hur man ska komma tillrätta med problemen. Det är lätt att bli lite matt.

Rubriken till det här inlägget syftade till att illustrera vilken djungel alla som drabbas av hälsporre hamnar i. Man får höra allt möjligt om vilken metod man ska ta till. Någon lovprisar en metod som en annan förkastar. Och så vidare.

Jag inledde hälsporreperioden med total löpvila och antiinflammatorisk medicin. Det tyckte inte jag fungerade så bra på mig. Smärtan under hälen försvann visserligen, men när jag skulle dra igång igen  – mycket lugnt och bara några kilometer i lunktempo – så var man tillbaka på ruta ett igen. Suck. Har också testat att springa längre distanser och då har det inte gjort det minsta ont förrän jag har legat i soffan efter passet. Då har smärtan kommit tillbaka med full kraft. Suck.

Jag skaffade ortopediska skoinlägg redan i december, jag har slutat gå barfota hemma, rullar taggboll under foten och masserar plantar fascian enligt konstens alla regler. Jag stretchar vaden, gör tåhävningar och tränar alternativt. Jag har skaffat en särskild strumpa som ska stretcha ut den inflammerade senan och låta den läka i utsträckt läge så att man förhindrar småbristningar när man kliver upp på morgonen. Vissa säger att strumpan är super, någon har blivit ”botad” av den. En annan säger att den är verkningslös.

Fotstyrkeövningar (”plocka handduk”, knyta ihop fötterna och spreta med tårna) kör jag dagligen sedan några månader. Jag har fått kotorna knackade och det funkade mirakulöst bra i några dagar. Sedan kom smärtan tillbaka. Just nu känner jag stor uppgivenhet eftersom jag har lagt ner en ansenlig summa pengar på diverse behandlingsmetoder som uppenbarligen inte fungerar. Ska man behöva ta banklån för att bli av med en sketen hälsporre?

Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna springa smärtfritt igen. Lite pepp tas tacksamt emot…