Anemi och tunna skor

Idrottsläkare Dan Leijonwall tar upp ämnet om anemi hos löpare och barfotalöpning. Foto: Colourbox.

Inlägget om anemi hos löpare har engagerat många. Här kommer ytterligare en läsarfråga i ämnet:

FRÅGA:

Hej!

Sedan en stund tillbaka springer jag såväl barfota som med ”barfotaskor”. Menar du att tjockare skor är skonsammare? Hur stort är problemet/risken och vad är effekten av att vara anemisk (om det är så man säger).

Hälsningar Patrik

SVAR:

Hej Patrik!

Det var roligt att mitt lilla svar på en fråga här tände mångas intresse och engagemang. Framför allt verkade uttrycket ”tunna skor” utlösa en mängd reaktioner, vilket väl är förklarligt inte minst med tanke på den löpskotrend som råder just nu.

Anemi hos löpare är inte samma sak som löparanemi. Anemi anger låg hemoglobinhalt (Hb) i blodet. Normalt Hb är för män över 130 g/L och för kvinnor över 120. Hemoglobin är det röda ämnet i blodkropparna som transporterar syre från lungor ut i kroppen.  Den vanligaste enskilda orsaken till anemi är brist på järn, men även brist på vitamin B12, blödningar (t ex menstruation), infektion, utmattning genom frekvent träning, glutenintolerans (celiaki) och andra sjudomar kan ge anemi. Elittränande ligger i genomsnitt något längre (5-10 enheter) i Hb än genomsnittsindividen.

Löparanemi (footstrike anemia; marschanemi är samma sak), är som det det engelska namnet antyder en effekten av foten när den slår i löpunderlaget, när islagskrafterna slår sönder de röda blodkropparna i kärlsystemet, s k hemolys. Man kan se samma fenomen hos bl a simmare och rodare (och hos personer med mekanisk hjärtklaff) men i mindre omfattning.

Även om löparen använder välplanerade och väl konstruerade skor kan detta tillstånd uppstå. Förekomsten av löparanemi varierar för övrigt med mängden löpning som utförs. Risken för löparanemi kan minskas genom att löpa på mjukare underlag och bära väldämpade skor och sulor som sprider löptrycket optimalt i fötterna. Jag har inte några specifika åsikter om tunna skor vid löpning ur medicinsk synvinkel. Inte heller finns det något väsentligt seriöst skrivet vetenskapligt om detta (ännu).

Effekten av att vara anemisk är att man får sänkt kondition; man blir flåsigare vid ansträning och hjärtat slår fortare. Effekten av järnbrist, förutom anemi, är framför allt trötthet/utmattning, då den snabba delen av energiomsättningen i cellerna är enzymatiskt beroende av järn. Som löpare bör anemi och/eller järnbrist misstänkas om dessa symtom uppstår eller vid oförklarlig försämring i planerad träning.

Hälsningar Dan

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!