Personligt När jag bloggar om smink och träning kommer oftast kommentaren ”meeen, måste du verkligen ha foundation i ansiktet när du TRÄNAR?!” som ett brev på posten. De som skriver sådana kommentarer vet med största säkerhet inte hur det är att lida av akne. Nej, jag har inga sådana problem nu längre – men har man dragits med eländet i över tio år så finns alltid rädslan över att de där förhatliga utslagen ska komma tillbaka. De där äckliga finnarna som man inte kan låta bli att klämma på och så blir det bara värre… Har man inte haft problem själv vet man som sagt inte hur det är, hur j-a jobbigt det är att gå omkring och känna att folk stirrar – antagligen för att de tycker att man har kass hy. Eller för att man har fått för sig att de ju måste tycka att man har kass hy.
När man tränar hårt så bultar finnarna och blir ännu mer stoppljuslysande. Därför tar man ju i mindre för att inte behöva bli rödprickig och ”exposed” – vet inte hur många gånger jag maskade skolgympan av den anledningen. Men hur som helst. Idag finns det väldigt bra makeupprodukter som inte fanns när jag var yngre. Då lade sig spacklet som ett lock över huden, täppte till porerna och gjorde allt ännu värre. Nu är utbudet ett helt annat och det gör mig så glad, för det ger massor av glädje och självförtroende till dem som drabbats av akne. Kan man slippa starka mediciner som Roaccutan – som dessutom kan ge besvärliga biverkningar – genom att använda en bra foundation så är det ju bara positivt.
Så. Nu vet ni varför jag sminkar mig ”typ hela tiden”. Och jag tror att många andra känner igen sig i det jag skriver… Akneränderna går liksom aldrig ur.
