Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Täten i Göteborgsvarvet 2011 efter ca 15 km. Om snyggt är detsamma som snabbt? Avgör själva!
Måste plocka upp ämnet löpteknik igen. Den senaste tiden har jag konsumerat en hel hög löprelaterade videoklipp och konstaterar att det inte verkar finnas något som kan kallas ”framgångsrik löpteknik”. Även i den yppersta eliten springer folk väldigt olika; det flaxas med armar här och skakas på huvud där. Hälisättare må vara i minoritet – men de finns. Och även om det går undan så ser det inte alltid jättesnyggt ut.
Så min fundering är om snyggt har något som helst samband med snabbt? Eller är det bara vi motionärer som fått för oss att det måste se graciöst ut? Är det barfotaivrarna som planterat idén om att löpning måste ske framsmygande, gaselliknande? Borde man kanske hellre strunta i alla skolor och bara gå på känsla? Varje kropp är unik och då borde ju rimligen löptekniken också vara det? Kan bli lite matt på teknikcoacher som sågar min löpteknik men samtidigt lovar att jag kommer göra milen under 45 minuter bara jag går kurs hos dem. Kan också bli lite uppgiven när olika teknikcoacher säger olika saker. Men det finns antagligen inte en magisk formel och olika metoder kan ju leda fram till samma resultat, inget konstigt med det.
När jag blir riktigt trött väcks Rocky Balboa-sluggern i mig vare sig jag vill det eller inte. Armar slänger åt sidan, hälar sätts i och höfter sjunker. Bra teknik kan man säkert ha nytta av innan tröttheten slår till på allvar – men VAD är rätt teknik i så fall? Har någon kommit lite närmare insikt än jag så kommentera gärna!
