Militär, romandebutant – och löpare

David Bergman är uppväxt i Norrbotten och utbildade sig till officer vid Militärhögskolan. Han har i huvudsak arbetat med psykologiska operationer och är en av grundarna av det svenska Psyops-förbandet, där han varit plutonchef och utbildningsansvarig. Hans debutroman ”36 timmar” har nyligen utkommit på bokförlaget Lind & Co.

Sommaren 2011 gick jag en utbildning till PAO (Public Affairs Officer) i Försvarsutbildarnas regi i skånska Höllviken. Ett antal fyspass erbjöds kursdeltagarna under veckan och instruktör för dessa pass var David Bergman, som då också höll i Psyopskursen. Nyligen kontaktade han mig för att berätta att han snart debuterar som författare med romanen ”36 timmar” som utspelar sig i ett dystopiskt Stockholm i en inte alltför avlägsen framtid. Läsaren får följa Johanna Lindström, general och chef för Försvarsmaktens operativa verksamhet. David berättade att boken aldrig hade kommit till utan löparskorna – han har nämligen länge använt löpning som ett sätt att strukturera och inspirera sig i sitt skrivande. Jag passade på att göra en liten intervju med honom:

Berätta om boken – hur fick du idén och hur gjorde du för att förverkliga den?

– Den första idén till 36 timmar kom för väldigt många år sedan under en tråkig föreläsning på Militärhögskolan. När jag borde antecknat annat skrev jag ett synopsis i anteckningsblocket och ungefär ett år senare hade jag skrivit ett grundmanus. Efter det blev texten liggande en längre tid, och det är först de senaste två-tre åren som jag gjort det huvudsakliga arbetet med att färdigställa det.

Du nämnde att boken inte hade kommit till utan löparskorna, kan du utveckla detta?

– En stor del av arbetet som författare är det som kallas ”Kill your darlings” – att kunna omarbeta eller stryka delar som inte leder framåt i syfte att göra berättelsen så bra som möjligt. Denna process är oerhört krävande. När man arbetat med texten så länge att man börjat se dubbelt är ett perfekt avbrott att ta en paus och snöra på sig löparskorna. Under löpturen får man tid att fundera över hur man ska gå vidare, och efteråt kan man åter ta sig an texten med nya krafter. Några av de delar av boken jag är mest nöjd med har tagit form under och direkt efter långa löpturer.

Hur gick det till när du skrev boken? Stängde du in dig i ett tyst rum och skrev dygnet runt eller hur gjorde du?

– Det är faktiskt inte så komplicerat, när inspirationen kommer så sätter jag mig och skriver. Jag vet att andra nyttjar rödvin, tysta rum, klassisk musik eller vackra utsikter för att få igång inspirationen men så har det aldrig varit för mig.

Hur länge har du hållit på med skrivandet? Vilka egenskaper krävs för att lyckas som författare?

– Skrivandet har funnits med mig hela livet, första gången jag insåg det riktigt var då jag fick pris i en novelltävling på högstadiet och gjorde att jag sökte mig till litteraturvetenskapen och skrivkurserna på universitetet. Jag tror att en av de mest grundläggande faktorerna för att lyckas som författare är att ha en tydlig vilja att berätta något. Förmågan att göra det går att öva sig till, men viljan går inte att trolla fram om den saknas.

Vad har löpningen gett dig?

– Jag kom in i löpningen via tävlingsorienteringen i ungdomsåren och fortsatte naturligt när jag började i Försvarsmakten där det sedan dess varit en naturlig del av vardagen. Idag har jag någon större tävling varje år för att träningen ska bli mer målinriktad.

Hur har löpningen varit till nytta i ditt militära arbete?

– Löpning är en naturlig del av yrkesrollen, särskilt på I19 i Boden där jag började min bana. Jag hade en gammal chef som brukade lägga Cooper-test i uppförslut och låta oss springa ”milsträckor” som egentligen var 12 km för att sporra oss till bättre resultat. Det var kanske inte helt rätt metod men löpglädjen har alltid funnits kvar, särskilt under utlandsmissioner. Förutom de uppenbara fördelarna med bättre kondition är löpning även ett bra verktyg för att öka förmågan att hantera stress och att kunna slappna av efter operationer.

Ditt tips till andra med författardrömmar?

– Att aldrig ge upp! Att skriva en bok är väldigt likt att springa ett marathon. Du sätter upp ett tydligt mål och därefter krävs en stor målmedvetenhet och uthållighet på den långa vägen till mål.

Finns planer på fler böcker?

– Jag är både en skrivande och en springande person och har inga planer att sluta med något av dem.

Lite mer fakta om David:

• Har alltid sprungit i Asics som är absoluta favoriten, vanligtvis GL eller Kayano
• Roligaste loppet är tveklöst Lidingöloppet, några lopp jag vill springa är New York Marathon och Marine Corps Marathon i Washington.
• Sprang Göteborgsvarvet i uniform och stridsutrustning 2011 (på tiden 2:11:52 reds anm), slog vad med en kollega om en back öl men har inte fått priset ännu
• Har ett, möjligen lite osunt, intresse för löparskornas historia och kan oftast dra historien bakom vad löpkamraterna har på fötterna.
• Springer oftast med min hund men har ännu inte lyckats springa honom trött.