Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Så här roligt kan man ha det en lördag i november. Vi springer på sanddynerna i det ökenliknande landskapet nära Jandía. Foto: Petra Månström.
Idag började dagen med en busstur bort till ett spektakulärt naturreservat i närheten av staden Jandía. Det är ett ökenliknande landskap med sanddyner som för tankarna till Sahara och ofta får man höra att sanden har blåst hit från just det nordafrikanska ökenområdet. Men efter lite googlande verkar det som att så inte är fallet, analyser har visat att sanden i själva verket består av finmalda snäckor, musslor och andra mollusker. Materialet är alltså biogeniskt till skillnad från sanden i Sahara som nästan enbart består av kvarts.
Inger sträcker ut steget i ökenområdet i Jandías naturreservat. Foto: Petra Månström.
På toppen av ett ”berg” i ökenlandskapet. Kan säga att det tog fint på baksida lår och rumpa när man slirade uppför sanden. Foto: Petra Månström.
Men hur som helst. Upplägget idag var kul på det sättet att alla fick springa eller gå så mycket de ville. Några hugade sprang över flera bergskammar och toppar medan andra valde att ta en skön promenad. På eftermiddagen avrundade vi ökenbesöket i baren på den vackra stranden Playa de Sotavento de Jandía som påstås vara Kanarieöarnas längsta. Här snackar vi vykortsstrand med löjligt klart vatten och behagligt avstånd mellan besökarna.
Jag fick doppa fötterna i det svalkande vattnet och känner mig jättenöjd med dagen!
