Petra Månström
Marie Christiansen fann löpningen under Köpenhamn halvmaraton för fyra år sedan. Foto: Privat.
Jag har idag nöjet att presentera ännu en veckans löpare. Det är Marie Christiansen, 39, som bor i Helsingborg med man och två barn. Hon har arbetat som fysioterapeut och gruppträningsinstruktör men jobbar idag som chef inom vård och omsorg sedan fyra år.
Hur länge har du sprungit?
– Jag har löptränat i fyra år men innan dess blev det då och då, sporadiskt mellan olika gympass och jag har även haft långa perioder av ”icke-träning” efter att barnen kom och jobbet tog över prioriteringen.
Vad fick dig att börja springa?
– En dag för fyra år sedan följde jag med mannen över sundet till det ”yndiga landet” i väst för att heja på vid Copenhagen Half Marathon. Medan han sprang njöt jag av loppet, stämningen och staden. Det här ville jag också kunna göra! Två år senare gjorde jag det med mannen hejande vid sidolinjen.
Vad får du ut av din träning?
– Jag får flera saker av löpningen: ett gott humör, energi, gott samvete, egen tid, betänketid, klarhet, nya kompisar, tävlingslust, stolthet över mina prestationer med mera.
Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?
– Jag har haft svackor då jag känt mig stressad på jobbet och inte tyckt att jag haft tid och ork. Resultatet har blivit en ond spiral då jag med mindre av ovanstående positiva effekter blivit mer stressad och tröttare. Då har det varit viktigast att komma ut en stund i spåret, skogen eller var som helst oavsett kvalitet i passet.
Tränar du något annat än löpning?
– Jag har vid sidan om löpningen gått en crawlkurs. Ett hemligt mål är att någon gång genomföra klassikern eller en swimruntävling.
Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?
– Jag har sprungit ett maraton och skulle vilja kunna springa på flera olika platser i världen. New York givetvis men gärna avlägsna, udda lopp både vad gäller distans och plats. Trail running är ett nyupptäckt intresse och drömmen är ultradistanser så småningom.
Ditt absolut bästa träningsminne?
– Mitt bästa träningsminne är en ovanligt varm sommarmorgon som tog mig ensam mellan Helsingborg och Höganäs. Jag har många träningsminnen med mina tjejkompisar #pinkrunnershelsingborg som har varit ovärderliga. Istället för en fika på stan springer vi och avhandlar livet och löparprylar förstås, men inte arbetet en enda gång.
Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?
– Mitt bästa tips är att gå med i en löparklubb som ser nybörjarens nivå och mål. Min klubb Löparglädje har gett mig mycket träning som jag hade haft svårt att utföra utan pushning och kunskap givetvis. Jag tycker om träningen i grupp och jag tycker om träningen alldeles för mig själv också.
Pryl du inte kan vara utan under passet?
– Eftersom jag alltid har sporrats av att se hur långt jag har sprungit är min klocka oumbärlig. Och jämfört med mannens dyra intressen som jakt, fiske och båt kan jag frossa i löparprylar utan att det i jämförelsevis blir särskilt dyrt (intalar jag mig).