Annons

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

korv

En av luncherna under min skidvecka i italienska Alperna. Det enda som var nyttigt där var väl surkålen. Foto: Petra Månström.

Minns när jag nyligen intervjuade Björn Ferry för Maratonpodden och vi kom in på hans LCHF:ande. Under en period valde han nämligen att äta enligt LCHF-metoden för att se hur det påverkade hans träning och prestation.

Och absolut, det gick bra – han tog ju OS-guld medan han käkade enligt LCHF. Men en tid senare lade han ner den nya dieten, med argumentet att det inte funkade på det sociala planet. Eller som han uttrycker det i podden: ”Om någon tant här i Ensamheten skulle bjuda hembakat så vill man ju inte tacka nej, man vill ju ha den där goda bullen.” Ferry menade vidare att man kan likna dietandet vid att ha en allergi. Alla måste ta hänsyn till den som valt en annan kosthållning och det blir som sagt svårt att funka socialt.

Visst kan det ju vara så att man är allergisk på riktigt och då är det ju så, inget att göra åt. Men det här med att utesluta än det ena, än det andra – det är det jag tycker kan bli lite tokigt ibland. Det där goda vinglaset som enligt vissa forskare är bra att ta per dag är giftigt för kroppen, menar andra. Och komjölk är ju helt galet att dricka, det är ju kalvens dimjölk men inget för människor. Då är nötmjölk bättre, men då ska man göra den själv så man har koll på ingredienserna. Yoghurt är inte heller helt optimalt då den sällan fermenteras så länge som det behövs för att de nyttiga bakterierna ska bildas i hälsosam mängd. Då är det bättre att tillverka egen yoghurt med hjälp av mjölk och syrningskultur. För att inte tala om raffinerat socker, vitt mjöl, animaliskt fett och så vidare.

Jag inser att jag kanske låter lite bitter här. Jag vill äta hälsosamt men samtidigt vill jag njuta. Min själ behöver sitt. Får jag inte min älskade pasta (och då vill jag inte ha fullkornspasta som smakar uppblött kartong) eller min yoghurt och müsli så blir jag kinkig. Men när jag äter det där som jag älskar så förgiftar jag min kropp, menar en del experter. Usch, vad svårt det här är…

Fler som har tankar i ämnet? Någon som har hittat ett kostupplägg som funkar och som kroppen mår bra av? Dela gärna med er!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv