Svag blir stark

Nu jäklar! Nu ska det bli lite muskler på den här löparpinnen! Foto: Petra Månström.

Blir rent ut sagt galen på att det ska vara så svårt att få till de där chinsen.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet ju att jag höll på med en satsning 2011, då jag till och med anlitade en personlig tränare som skulle hjälpa mig att genomföra mitt livs första chin. Men si, det gick inte. Hur mycket jag än tränade så kändes det som en mil upp till det där räcket som jag så gärna ville få upp hakan över.

I somras blev jag än en gång påmind om läget. Under hinderbanetävlingen Tough Viking tvingades jag göra straffarmhävningar vid flera hinder, bland annat armgången, dipsräckena och de romerska ringarna. Och ja, jag vet att det är tekniska övningar som kräver specifik träning. Och ja, jag vet att man inte är svag eller otränad bara för att man inte klara de här övningarna. De kräver mycket styrka OCH teknik. Men jag vill ändå försöka. Det skulle kännas så grymt att greja en chin. Som en milstolpe i styrkekarriären liksom.

Igår var jag till gymmet och körde pt-timme med Helena på Friskis & Svettis Hagastan. Berättade om mitt mål att öka styrkan i överkroppen, framför allt axlar och rygg. Att öka styrkan för att bli en bättre löpare var också ett önskemål. Helena förklarade att jag då bör sikta in mig på maxstyrka, alltså få repetitioner och tunga, tunga vikter. Och lång vila – två minuter – mellan seten för att verkligen säkerställa återhämtningen. Jag fick ett program för de kommande två månaderna som består av klassikerna marklyft och knäböj, stående rodd, excentriska chins, ”chinsstarter” (hänga i chinsstången och göra första delen av chinsrörelsen) samt axelpress och hantellyft åt sidan. Ska bli spännande att se vad som händer med min kropp när jag ökar på antalet styrkepass per vecka och minskar lite på löpträningen…