Coltings Elin storskrällde på maran

Elin Lilja med hunden Nosa efter segern i Hundlöpet. Foto: Privat.

Hennes pappa utlovade en tusenlapp för varje minut hon gjorde under fyra timmar på Stockholm Marathon i lördags. Och det ser inte bättre ut än att Elin Liljas pappa får öppna stora plånboken nu eftersom hon kom in på – 3.27 och en 143:e plats! Naturligtvis blev jag nyfiken på hur hon burit sig åt för att få till en sådan supertid i sin första mara – och lika nyfiken blev jag förstås på om sambon Jonas Colting hade något med framgången att göra.

Grattis till en makalös prestation, Elin! Vad hade du för tankar i huvudet på startlinjen?

– Tack! Att komma igång – jag var ivrig att börja springa och såg fram emot att få första milen avklarad!

Hade du något tidsmål och vilket var det i så fall?

– Jag ville komma under fyra timmar men delade upp loppet i delmål för att hålla uppe farten. Jag ville springa första milen under 50 minuter, halvmaran under 1.45 och 3 mil under 2.45. Jag slog alltså alla mina mål under loppet och det triggade mig att efter varje delmål fortsätta hålla hög fart. Jag satte 10 km på 46 minuter, 21 km på 1.37 och 30 km på 2.22.

Jag har hört att du skulle få en tusenlapp för varje minut under fyra timmar. Berätta lite mer om detta!

– Det var under semestern i Italien med min familj förra sommaren som vi pratade om att jag någon gång ville springa ett maraton. Och eftersom jag är tävlingsmänniska hetsade min sambo (triatleten Jonas Colting), svåger och pappa mig till att kanske kämpa mig in under fyra timmar för pengar? Det var pappa som antog vadet på tusen kronor per minut under fyra timmar. Jag tänkte inte så mycket mer på det tills jag på min födelsedag i augusti fick ett par supersnygga Nike löparskor av min sambo. I skolådan under skorna låg anmälningsbekräftelsen för Stockholm Marathon 2012! Pappa var med när jag fick presenten och vadet kvarstod. Han har hållit sitt vad och pengarna finns nu på mitt sparkonto, han är såklart mycket stolt!

Berätta om din träningsbakgrund!

– När jag gick i skolan älskade jag att springa men då hellre kort och snabbt än långt. Efter skolan sprang jag ingenting fram tills att jag träffade min sambo Jonas Colting i januari 2010 (alltså sprang jag ingenting på 10 år). Han lärde mig att jogga och att få det att kännas enkelt! I maj det året sprang jag mitt första Göteborgsvarv i rekordvärme och var väldigt stolt över min tid 1.55. 2011 sprang jag på 1.48. Jag har haft lite olika problem med ischias och löparknä och det har gjort att jag haft långa uppehåll från löpningen och kunde börja träna på riktigt inför maran för cirka 10 veckor sedan. Jag har dock kunnat promenera som vanligt och mina tre hundar kräver sin motion, jag går i kuperad terräng 5-10 kilometer varje dag innan frukost!

Hur kom det sig att du valde maran?

– Det känns som en milstolpe i livet för mig.

Hur jobbade du mentalt under loppet för att hålla farten?

– Fokusera på att ta mig framåt! Efter att ha följt med Jonas och varit publik på triatlontävlingar har jag förstått att det gör ont, det ”ska” göra ont på tävling! Jag funderade aldrig eller kände efter hur det kändes, jag är medveten om att det gjorde ont i benen men lade fokus på att mala, mala, mala. Benen framåt, framåt, framåt… När jag klarade mina delmål tidsmässigt gav det extra kickar!

Hur kändes det mot slutet?

– Det var först vid 39 km som jag insåg att jag hade 20 minuter på mig att klara 3.30-gränsen! Så det kändes trots all smärta i benen riktigt bra ändå.

Och framför allt: hur har du tränat för att få det här fantastiska resultatet? Det är vi många som är nyfikna på!

– Först och främst har jag en riktigt bra coach och sambo såklart! Jag har haft en 10-veckorsperiod som jag sprungit så mycket jag bara orkat kan man säga (utöver mina vanliga/dagliga hundpromenader). Jag fick hjälp med mitt löparknä under denna perioden av Marcus Greus och Postural terapi, det var Jonas som tog mig till honom. Jag jobbar i restaurangbranchen och belastar kroppen snett mycket och det visade sig när jag utsatte kroppen för ökad löpträning. Under denna 10-veckorsperiod har jag sprungit Linnemarschen 42 km i kuperad terräng, jag vann Tösarännet damklass 8 km i Borås och jag vann Hundlöpet i Göteborg 10 km som jag sprang tillsammans med min löpkompis/hund Nosa som älskar att springa och många löppass har blivit av för att tillfredsställa henne. Jag har varvat kuperat/flackt med kort/långt men har sett till att springa minst ett pass om dagen, ibland två!

Blir det fler maror/lopp? Vilka i så fall?

– Funderar på Lidingöloppet i höst och det blir nog Göteborgsvarvet nästa år för att pressa tiden! Något mer maraton känns inte jätteaktuellt just nu, men efter mitt första Göteborgsvarv skulle jag aldrig mer springa överhuvudtaget, så….

Ditt bästa tips till andra som vill förbättra sig på maran?

– Spring intervaller regelbundet! Jag har sprungit intervaller på 1,3 km x 4 en gång i veckan och är övertygad om att jag inte varit så snabb om det inte vore för dem. Jag hade orkat mig runt men inte på 3.27!

Återigen – stort grattis till dig, Elin!