Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Nertränad eller vältränad? En svår balansgång… Foto: Privat.
Jag och Ingmar kom in på ett väldigt intressant ämne under dagens runda. Nämligen hur sällan man faktiskt får uppleva den där härliga känslan att få springa med pigga och utvilade ben. Jag kan inte riktigt minnas när jag fick göra det senast och Ingmar hade upplevt det för första gången på mycket länge i fredags – då hade han tagit det jättelugnt i fyra och en halv dagar! Men hur ofta vågar vi vila så länge?
Särskilt så här i ”inför maran”-tider märker man hur folk börjar bli stressade och får för sig att de kan åstadkomma underverk på några veckor. Aldrig har jag sett så många ”I just started a run with Nike+ GPS”-uppdateringar på Facebook som nu. Det springs intervallpass och slås distansrekord. Men frågan är hur många av de här sista minuten-motionärerna som kommer stå utvilade och med pigga ben på startlinjen den 2 juni? För det är väl så man vill känna i benen när man ska kuta en mara?
Men hur ska man lägga upp träningen så att man får känna den där härliga känslan oftare? Jag börjar mer och mer tro på upplägget med tuff tröskel- och intervallträning varvat med lugna distanspass och ibland alternativ träning, till exempel cykel.Och då menar jag verkligen lugnt. Slow motion närapå. För annars är risken att man ständigt bygger på en trötthet och aldrig får chansen att återhämta sig.
Den 2 juni vill jag stå på startlinjen med fräscha och springsugna ben. Det är mitt närmaste mål. Vilket är ditt?
