Petra Månström
Knappade in mitt milpers (47:49) från I Form-loppet i fjol i Runner’s World-kalkylatorn.
Nej, jag längtar inte till långpassen på 30+ kilometer. Inte just nu i alla fall. Desto roligare är det att få köra kortare men sanslöst jobbiga pass. Antar att ombyte förnöjer och att lite omväxling gynnar både kropp och själ. Jag vet att jag kommer att vara grymt sugen på att köra längre distanser efter sommaren – då med New York City Marathon 2011 i sikte.
Härnäst i min löparkalender står Kungsholmen Runt 10 km den 7 maj. En sträcka som verkligen börjar bli mammas gata för mig, tänkte köra ett 5 km testlopp delar av den sträckan redan nästa vecka för att testa formen. Och ”tvinga” mig själv att pressa mig max utan nummerlapp på bröstet. Ska bli spännande att se vad jag kan åstadkomma på själva tävlingen, om kvalitetsträningen hunnit ge några resultat. Tycker mig redan nu känna att färre men snabbare och kortare pass ger mer ”schvung” i steget.
Knappade in mitt milpers i en kalkylator jag hittade på nätet och fann att jag borde kunna göra halvmaran på runt 1.45 och maran på 3.40. Och eftersom halvmaraträningen påminner lite mer om milträningen borde jag väl kunna hyfsa till mitt Pragresultat från i fjol en del snart?