Petra Månström
Alla har vi varit löparblåbär någon gång. Det gäller att inse det och agera därefter. Foto: Colourbox.
Även om det lär komma bakslag så är våren onekligen på gång. Gatorna sopas snart och solen börjar värma. Plötsligt kommer folk på att det här med löpning verkar roligt.
Det är ju en trend och man inspireras av alla löpare som huserar på gator och i skogar. Man vill också, helt enkelt. Problemet här är väl att många kanske vill lite för mycket, för fort.
Mentaliteten påminner inte så lite om nyårslöftena i början av året. Gymmen är översållade med överladdade motionärer med storvulna mål. En månad senare har de flesta gett upp, oftast beroende på skador eller bristande motivation till följd av att de synliga resultaten inte kom så fort som man ville. Så då tappar man sugen och lägger sig på soffan med chipspåsen. Tills det blir nyår igen, då gör man ett nytt ryck. Och så där håller det på, med en ständigt växande frustration som följd.
Det är här jag skulle vilja komma med några ord på vägen. Inte pekpinnar, för de är så tråkiga. Bara ord på vägen, som kan vara skillnaden mellan soffläge eller fina upplevelser i spåret. Jag vet hur det är när man drar igång med en ny sport. Allt är roligt och man vill inget annat än att springa, precis hela tiden. Men om man gör det, alltså springer hela tiden, så kommer man snart till en punkt där man tvingas acceptera att man inte kommer få springa alls under en längre eller kortare tid.
Mitt tips är följande: inse att du är ett löparblåbär, vilket för övrigt inte är något negativt alls. Blåbär är både goda och nyttiga. Inse också att du måste träna där du befinner dig – inte där du vill vara. För gör du det sistnämnda kommer du att ställa krav på kroppen som den med stor sannolikhet inte kommer att kunna leva upp till. Resultatet blir skador.
Hur tränar man då där man är? Jo, man är realistisk. Hur mycket har du sprungit tidigare? Har du alls tränat tidigare? Har du byggt upp din kropp med styrketräning så att den klarar den påfrestning som en ökad löpdos innebär? Allra bäst är att låta bli att ladda ner generella träningsprogram som egentligen hjälper alla och ingen. De tar inte hänsyn till din livssituation, tränings- och skadehistorik. Risken är därför att du gör något som din kropp inte gillar och därför går sönder, eller att du helt enkelt tappar sugen.
Uppsök därför en personlig tränare som är inriktad på löpning eller en löpcoach med lång erfarenhet som kan hjälpa dig att lägga träningen på rätt nivå samt eventuellt justera din löpteknik. JA, det kostar en slant. Men det gör också de naprapat-, läkar- och sjukgymnastbesök du kommer att bli tvungen att göra om du går för fort fram. Tro mig, jag satsade för hårt på ultra i fjol och nu har jag hälsporre. Som tur är kan jag fortfarande träna, om än inte löpning just nu. Det hade kunnat vara mycket värre.
Nog föreläst från mig idag. Grattis till dig som nyligen har upptäckt löpning! Det är en fantastisk träningsform som ger fina resultat på kort tid, bara du är smart och lyssnar på kroppen. Spring snyggt!