Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

sjointervaller655

Intervaller är roligt men det är inte ett måste. Det är helt okej att träna lugnare, bara man tränar. Foto: Petra Månström.

Jag har sprungit en hel del intervaller i mina dagar. Känslan efteråt är härlig, det är jag den första att skriva under på. Endorfinerna snurrar runt i kroppen och även om man känner sig tröttare än ett utskitet plommon så mår man toppen i skallen.

Men syftet med det här inlägget är att tala om att även om det verkar som att ”alla” kör intervaller och alla experter säger att man bör göra det så är det inte ett måste. Intervaller, eller annan hård träning, kör man om man har lust med det. Vill du bli en snabbare löpare är intervallträning ett måste, men har du andra mål med din träning så kan du lugnt göra det du känner för. Så har jag börjat resonera och det är galet skönt. Förr om åren var till exempel tisdagar ”intervalltisdagar”. Jag hade en klump av prestationsångest i halsen redan på morgonen och hade egentligen ingen större lust att kämpa på där i spåret med blodsmak i munnen. Särskilt inte om vädret var tjurigt. För jo, jag har till exempel kört tusingar över Västerbron i full snöstorm. Visst var det häftigt och jag kanske skulle göra om det. OM jag har lust, inte för att det är ett måste.

En bekant frågade mig tidigare idag om man kan räkna en powerwalk som träning. Jag kan bli lite ledsen att ens få den frågan. Risken är ju att många människor därute struntar i att ge sig ut på den där promenaden eller powerwalken därför att ”det är ingen idé om jag inte springer”. ALL RÖRELSE ÄR TRÄNING. Om du inte tror på mig, skaffa ett aktivitetsarmband så får du svart på vitt. Du kanske till och med rör på dig mer varje dag än någon som springer. Det är träningen som blir av som räknas, det är den ditt hjärta mår bra av. Inte hur många kilometer du springer (eller inte springer). Och skulle du bli sugen på att dra upp farten: gör då det. Men bara så länge du själv har lust. Återigen, så länge du inte strävar efter att bli snabbare utan ”bara” vill må bra (vilket är ett alldeles fantastiskt skäl till att träna som är större än det mesta) så är det bara att köra på med det du känner för.

Önskar dig en underbar tisdag!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar