Petra Månström
Springa över 90 kilometer på en 195 meter lång varvbana ombord på en Finlandsbåt, hur låter det? Det är precis vad ett gäng tjejer i Team Tjejmarathon bestämde sig för att göra nyligen. Här kommer en intervju med en av initiativtagarna, Cecilia Norgren, som också är den som kom allra längst under de 12 timmar tävlingen pågick.
Hej Team Tjejmarathon, vilka är ni?
– Vi är ett gäng löparfrälsta kvinnor i olika åldrar som lärde känna varandra när vi sprang Tjejmarathon 2012. Tjejmarathon är ett lite längre och lite tuffare maraton som är öppet för både tjejer och killar, syftet är att ifrågasätta klassiska tjejlopp som ofta är lite kortare än den gängse varianten samt att samla in pengar till Panzisjukhuset i Kongo. Detta att samla in pengar till kvinnor i Kongo genom att sätta fokus på orättvisor i vårt eget samhälle tilltalade oss alla och i denna kontext började en speciell vänskap gro.
Hu kom ni på idén att ordna ett varvslopp ombord på en båt?
– Vi hade arangerat en löparhelg i Helsingborg och under den sista dagen fullständigt ösregnade det. På mobilerna läste vi att Malmö var översvämmat och att det rådde fullständig kaos i Skåne. Skulle vi ställa in dagens äventyr? Självklart inte! Det är då vi frågar oss exakt hur galna vi egentligen är, vilka andra tjejer gör så här när det är tjejträff? Borde vi inte vara som andra och träffas på en Finlandsbåt och ragga killar och dricka vin? ”Ja, men kan man inte springa på en Finlandsbåt då?” frågar någon. ”Jo visst kan man det”, säger en annan. Birka har ett joggingdäck! Där och då föddes idén till ett helt nytt lopp, ett varvslopp ombord på ett kryssningsfartyg mellan Stockholm och Åland och i lördags, den 15 november, var det äntligen dags!
Hur mätte ni distans?
– Efter att ha googlat löpning ombord på båtar insåg vi att vi inte skulle kunna använda våra gps-klockor, så vi enades ganska snabbt om att använda klickräknare och helt enkelt räkna varv. Varje varv är 195 m långt så det blev några varv innan natten var slut. För att minimera felmarginalen rapporterade vi in antal varv varje hel timme och nollställde räknarna. Dessutom stod det funktionärer och påminde löparna att klicka under större delen av natten.
Hur gick det?
– Det gick över förväntan! Loppet gick mellan åtta på kvällen och åtta på morgonen så det var becksvart alla timmar utom den sista. Vädret var ganska milt för att vara Ålands hav i mitten av november men beroende på hur båten rörde sig blåste det på rätt rejält. Ett tag låg det som en vindvägg vid ena kurvan som man fick kämpa sig igenom för att kunna springa vidare och ett tag var ena långsidan som en vindtunnel som man kastades fram genom medan det var tvärstopp i motsatt riktning. Magda kastades in i ett skåp vid ett tillfälle och jag bidrog till ett och annat muntert skratt när jag vinglade om mina medlöpare i sicksack. Birka hade sponsrat med en fantastisk ultrabuffé och Tailwind hade bidragit med sportdryck, så ingen behövde känna sig hungrig. Birka levererade överhuvudtaget fantastisk service, de stängde av hela löpardäcket för oss och våra funktionärer och flera ur personalen kom upp och hejade. Resultaten var fantastiska, flera av tjejerna slog distansrekord: på första plats kom Cecilia med 471 varv och sammanlagt 90,903 km, på andra plats kom Caroline med 458 varv och 88,394 km och på tredje plats kom Gisela på 422 varv och 81,446 km. Dessutom hade vi fantastisk support av våra män som paceade och levererade matlådor.
Kommer ni göra om det?
– Absolut! Vi började planera nya ultraäventyr redan dagen efter loppet trots att vi alla hade så ont i kroppen så vi knappt kunde gå!
Ni samlade också in pengar till Panzisjukhuset i Kongo, hur mycket samlade ni in och hur kan man bidra om man vill vara med?
– I skrivande stund har vi samlat in över 20 000 kr och man får gärna fortsätta sätta in pengar till Tjejmarathons insamling, mer info hittar man här: http://tjejmarathon.wordpress.com/sahar-stottar-du-var-insamling
Hela resultatlistan:
Stort grattis säger jag till tjejerna för grymt bra initiativ och starka prestationer!