Petra Månström
Annas son på tio år har fått körtelfeber. Nu undrar hon hur det kommer att gå med hans tennistävling den 1 januari. Foto: Colourbox.
FRÅGA:
Hej!
Jag har en son på 10 år som idag har fått svar att han hade körtelfeber. Han spelar tennis varje dag och tränar hårt och tävlar mycket. Nu blev det nattsvart när vi fick beskedet eftersom man har hört att sjukdomen kräver fem månaders vila. Hur är det med det här egentligen, när kan han börja träna igen? Imorgon ska vi ta ett leverprov, bör vi inte ta ett nytt blodprov om ett par veckor? Han har en jättestor tävling 1 januari, antar att det är kört med den?
Anna
SVAR:
Hej Anna!
Så här är det med körtelfeber:
Körtelfeber (mononukleos) är en virussjukdom, kallas på engelska för kissing disease, då det smittar f f a via saliv. De flesta smittas redan under barnaåren – över 90 procent av 20-åringar i Sverige har smittats tidigare i livet och har därmed en livslång immunitet. Ju tidigare i livet man smittas desto mindre symtom upplever man, och ju senare desto mer symtom. Smitta i barnaåren kan förlöpa som en vanlig förkylning, och typiskt för senare smitta är kraftigare symtom: flera veckor med allmänpåverkan, huvudvärk, svårigheter att svälja, hög feber, rejält svullna tonsiller och lymfkörtlar. Inte sällan är tonsillerna belagda med gråvit avstött vävnad som luktar illa.
Inte sällan har vi läkare misstagit symtomen som halsfluss, en bakteriell sjukdom som behandlas med antibiotika, vilket inte biter på virus. Bilden kan kompliceras av att man samtidigt har virus och bakterier, där bakterierna brukar vara ett ”bifynd” och viruset det som ger symptom. Har man oturen att då få behandling med antibiotika (amoxicillin) får man i princip alltid kliande hudutslag som reaktion på läkemedlet.
Viruset kan inte behandlas, med mer än symptombehandling (t ex febernesättande och smärtstillande vid behov) men det goda är att kroppen själv lär sig att hantera det, varvid man får livslång immunitet.
Sjukdomen leder mycket sällan till komplikationer. En reaktion på viruset är att levern påverkas och mjälten svullnar (mer eller mindre), vilket gör att man åtminstone första månaden efter att ha blivit frisk bör undvika fysik aktivitet, i synnerhet inom kontaktsporter, f f a då mälten kan skadas om den kläms (störst risk 2:a och 3:dje sjukdomsveckan). Den komplikationen är allvarlig och kan ge kraftig inre blödning, men är sällsynt.
Av vana tar vi läkare ofta en titt på leverprover (ett blodprov), som alltid är förhöjda. Nyttan av att göra denna kontroll är tveksam, då det bara visar på en allmän och förväntad viruspåverkan.
Att återgå till idrott förutsätter att den drabbade mår bra, att man avvaktar minst 4 veckor efter tillfrisknande med aktivitet och att återgång sker successivt och med hänsyn till den vanligen påföljande allmänna tröttheten.
Varför din son skulle behöva avstå från tennis under fem månader låter således inte rimligt, men då jag inte har alla fakta på bordet är mitt råd att tala med den behandlande läkaren om detta. Jag vet inte heller om det är rimligt med ”jättestor tävling” 1 januari, då det inte är angivet när sjukdomen började, och om/när din son blivit frisk. Ovan nämnda riktlinjer är generella råd.
Goda Luciahälsningar!
Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se
Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!