Petra Månström
Men herregud, orka säga hej till andra löpare när man sliter i sitt anletes svett! Foto: Colourbox.
Folkvettsexperten Magdalena Ribbing fick en intressant fråga i sin spalt om hyfs och stil. Frågan var ställd av en löpare som blivit utsatt för något förskräckligt när denne varit ute och sprungit. En annan löpare hade hälsat på vederbörande! Och det hade vederbörande uppfattat som väldigt irriterande även om denna ändå hälsat tillbaka.
Ribbing svarar att det hör till allmän hyfs att hälsa när man möter någon och hamnar ganska tätt inpå – som till exempel i en hiss, trappuppgång eller ett joggingspår. Men hallå, det borde väl vara självklart att säga hej när man nästan springer på någon? Så länge jag inte är mitt uppe i en jobbig intervall så hade jag antingen hälsat eller hälsat tillbaka. Hade jag inte orkat säga hej hade jag i alla fall nickat eller försökt pressa fram ett leende.
Vill passa på att påminna om löparens oskrivna regler som jag bloggade om för ett par år sedan:
– Det hör till allmän hyfs att hälsa på löpare man möter
– Om en annan löpare försöker springa om dig – öka inte farten.
– Om du springer på en smal väg om vintern och möter fotgängare/barnvagnsdragare etc i bredd faller det på din lott att ”ta” den eventuella snödrivan.
– Möter du hundägare med hund, ta gärna en omväg runt vovven för att undvika eventuella utfall.
– Springer du på löpband, se till att tvätta dina träningskläder med viss regelbundenhet av hänsyn till gymmets övriga gäster.
Vad är det som händer med allmän hyfs och artighet nu för tiden? Att någon skulle ta illa upp av ett hej i joggingspåret har inte ens fallit mig in. Kanske tillhör jag en utdöende art som tycker att det är självklart att hälsa på folk?
