Annons

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Charlotte Brekkan

Charlotte Brekkan bor i Seattle sedan fem år men kommer från Uppsala. Foto: Privat.

Vad var det som fick dig att börja springa?

– Vi flyttade till USA för snart fem år sedan, då bytte jag cykeln mot bilen och blev allt mer stillasittande. Det gick helt enkelt inte att cykla på samma sätt som hemma i Uppsala. Samtidigt slutade jag jobba heltid, barnen var i skolan på dagarna och hade mer tid för mig själv. Jag hade haft problem med en höft under några år men fick den fixad och efter det började jag springa. Många runt omkring mig sprang regelbundet och det verkade bara så kul. Men det tog ett tag innan härlighetskänslan infann sig.

Vad är det som motiverar och inspirerar dig att fortsätta springa?

– Känslan. En dag utan träning är inte en bra dag, jag gillar inte vilodagar. Fladdret i håret, luften under vingarna, rosorna på kinderna, hjärtat som slår lite extra, frisk luft… Dessutom har jag blivit starkare än vad jag någonsin varit tidigare. Jag har turen att ha många runt omkring mig som gör makalösa saker, det inspirerar mig att göra mer av mitt liv. Och när vänner berättar att de har börjat springa och träna för att jag springer, det är härligt. Tänk vad underbart att inspirera andra! Dessutom så är löpning så praktiskt och enkelt. Har man en timme eller två över så är löpning det mest enkla, det är bara att snöra på sig skorna var man än är. Man kan utnyttja tiden när man väntar på barnen på en fotbollsträning eller klättringstävling.

Vilka effekter av löpningen har du märkt på dig?

– Jag sover otroligt mycket bättre, jag är betydligt friskare än tidigare, kroppen mår bättre, jag är mer stresstålig och är helt enkelt gladare. Dessutom har jag så roligt och jag har träffat så många härliga människor genom löpningen.

Vad är bästa rådet till någon som aldrig har sprungit och vill komma igång?

– Berätta för vänner och bekanta runt omkring dig att du börjat, anmäl dig till ett lopp och hitta någon att springa med då och då. Grupptrycket gör att det är svårare att sitta kvar i soffan. Bestämmer man tid och plats så är det pinsamt att dra sig ur om man inte har en riktigt bra anledning. Var inte heller rädd för att jobba hårt, det ska vara tufft ibland. Svetten ska rinna, hjärtat ska jobba hårt och benen ska kännas som spaghetti. Mina minst attraktiva stunder har jag upplevt i en backe i skogen eller på mile 20 och det är det som gör att man blir bättre. Och det är de stunderna som gör att det känns bra efter ett pass och som gör att man orkar lite mer nästa gång.

Din häftigaste löparupplevelse?

– Sista 500 meterna av min första maraton i Portland, Oregon var magiska. Otroligt stor publik, jazzband som spelade i varje gathörn och trevliga människor som sprang runt omkring mig. Jag hade nog inte riktigt förstått att jag skulle klara av att avsluta efter dålig uppladdning, inte tillräckligt med löpträning och med en axeloperation några månader innan. Tårarna trillade och jag kände mig så otroligt glad. Man klarar mer än vad man tror. Och det får gärna göra lite ont på vägen. På nära andra plats kommer mitt första adventure race. Jag och min lagkompis Anna sprang in och gjorde ett förvånansvärt bra första race tillsammans. Det var en riktig kick att knäppa av pannlampan på natten och känna att vi kom i mål. Inga tårar den gången men hjärtat svämmade över av lycka och lättnad (att vi hittade tillbaka i mörkret)! Just nu njuter jag verkligen av mina morgonlöp med pannlampa i skogen. Det är lagom varmt, jag har trevligt sällskap av några kompisar och en hund, en timme in i rundan börjar solen titta fram och gör hela världen vacker. Det är vardagsglädje!

Något du ännu inte har gjort i löpväg men drömmer om?

– Jag ska springa ett 25-kilometerslopp ute på öarna utanför Seattle i januari, det ser jag verkligen fram emot. Det är maffig natur, mycket uppför och Stilla Havet brusande vid klippkanten. Ett riktigt, riktigt långt Adventure Race skulle vara kul, då är det mycket löpning (och ibland med cykeln på axeln) på knasiga platser, i mörker och elände. Då smakar kaffet extra gott när man knäpper av pannlampan och klockan.

Springer du året om?

– Jag springer året runt men kanske något mer på löpband under vintern. Det är ju inte kul när det regnar varje dag men det är ju bara att bestämma sig och stämma träff med någon. Men jag måste erkänna att jag tränar betydligt mer styrka och spinning på vintern bara för att det är enklare. Jag har också turen att bo i ett område där det går olika typer av lopp varje helg näst intill året runt inom köravstånd. Det gör att löpsäsongen aldrig riktigt börjar eller slutar.

Tränar du något annat förutom löpning och i så fall vad?

– Jag tränar det jag tycker är kul och det blir ganska varierat. Löpning 3-5 dagar i veckan, några styrke- eller combatpass, några spinningpass eller cykling i skogen och de senaste månaderna har jag lagt till simning. Jag har precis fått en ny cykel så det ska bli mer landsvägscykling till våren. Det finns så mycket roligt att göra!

Umgås du mycket med andra löpare?

– Jag har en liten löpgrupp som jag träffar i skogen innan solen gått upp och en hel drös med kompisar som jag träffar på gymmet några dagar i veckan. Några gånger i veckan träffar jag min svenska superkompis Anna och springer eller tränar något annat ihop. Anna är också min tävlingspartner och min bättre “träningshälft”. Hon säger ifrån när jag tränar för mycket eller är exceptionellt lat, en riktig kompis i regn och rusk.

Dokumenterar du din löpning någonstans och i så fall hur?

– Jag registrerar det mesta på Funbeat och försöker hålla lite koll. Känner jag mig extra nöjd med ett träningspass eller tävling så brukar det bli ett blogginlägg. Jag har en coach som jag träffar då och då, han har bra koll på vad jag gör och inte gör. Han ger tips på lopp och träningsrundor och får mig att testa på nya saker. Han lägger upp mina träningsprogram och spänner ögonen i mig om jag inte gör som jag ska.

Bästa med löpningen där du bor?

– Jag bor i Seattleområdet i Washington som är otroligt grönt och vackert. Det är nära till naturen och det finns många, långa trails och höga berg att springa på. Varje vecka stöter jag på hjortar, coyotes, orm, tvättbjörnar, bobcats, örnar och andra vilda inslag när jag springer i skogen. Mindre roligt var när pannlampans ljus mötte en pumas svarta, glansiga päls under ett adventure race i kolsvart mörker. Ett snabbt maxpulstest! Det är grönt året runt och har vi tur så är det bara några veckors ruskväder under vintern. Regnet öser ner året runt men att springa i regn kan vara ganska härligt och skogen är ju så tät att det knappt regnar under träden.

Till sist: ditt allra bästa pepptips?

– Kör på! Det är aldrig försent! Spring med en kompis och gör något galet. Jag tror också att det kan vara bra att skaffa sig en coach eller en mentor som kan hjälpa på traven om man känner att man fastnar.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv