Våga vägra onödig bantning!

Foto: Colourbox.

Vikt är en brännhet fråga, särskilt så här i början av det nya året. Många har avgivit nyårslöften om att tappa några kilon vilket också märks i skörden av mejl jag får med frågor om hur effektiv löpning egentligen är för viktminskning.

Det bör sägas med en gång: jag avskyr ordet bantning. Någon gång i 25-årsåldern, efter att ha experimenterat med mat, varit vegan, vegetarian och allt däremellan, bestämde jag mig för att sluta fred med kroppen. Tränar man så mycket som jag gör hugger man av grenen man sitter på genom att banta – det är helt enkelt oerhört kontraproduktivt. För man blir inte bara lättretad och ofokuserad av brist på mat, dessutom får man i förlängningen sämre träningsresultat, skelettet urkalkas och vill det sig riktigt illa kan man drabbas av svår benskörhet.

Så sedan drygt tio år tillbaka tar jag helst inte ordet bantning i min mun. Jag tränar mer än de flesta, äter långt ifrån perfekt men tror och hoppas att jag har en hyfsat bra balans på energikontot. Jag är en godisråtta och äter godis nästan varje dag – inte mycket men det jag är sugen på. Även pizza, chips och läsk slinker ner då och då. Inte det nyttigaste, men eftersom jag tycker att det kan vara gott ibland så äter jag det då och då. Men för det mesta äter jag vanlig mat, gärna husmanskost, och som ni vet så händer det att en och annan macka eller filtallrik går ner också.

Vad vill jag säga med det här? Jo, att om man tränar regelbundet har man ingen anledning att banta. Då blir det oftast bara knas. Personligen kände jag att när jag äntligen slappnade av och åt det jag var sugen på hittade kroppen ”sin” vikt utan problem. Jag väger ungefär 70 kilo till mina 1,76 m och drar storlek 36/38. Muskler tar som bekant mindre plats än fett, så vikten är egentligen helt oviktig. Själv äger jag ingen våg längre, så siffran 70 har några månader på nacken. Jag känner också att löpningen är grym förbränningsträning, man får verkligen ligga i för att få i sig tillräckligt med mat.

Om man däremot är överviktig och vill gå ner till en mer hälsosam vikt kan det naturligtvis finnas anledning att justera kosten och ligga på energiminus en tid. Men snälla – ge blanka *** i att greja med maten om ni är normalviktiga, kan vi inte komma överens om det? Man missar så mycket roligt i livet om man nojar över vikten hela tiden…

Vilka av er vågar vägra onödig bantning 2011?