Petra Månström
17 000 kvinnor deltog i Vårruset 2007 på Norra Djurgården. Foto: Tomas Oneborg/Scanpix.
Jonas lyfte nyligen en fråga som jag tycker är lite intressant och värd att diskutera. Nämligen varför det alltid anses vara ”finare” att välja den längsta distansen på ett lopp när det finns olika distanser att välja mellan. Kan man springa 5 eller 10 km brukar det ju ofta vara ungdomar och nybörjare som ställer upp i den kortare klassen.
Personligen tycker jag att det är bra mycket jobbigare att nästan ligga på maxpuls i 5 kilometer än att ligga på 90-95 % av max i dubbla distansen. Men Jonas har absolut en poäng, när jag tänker efter så är det ju sällan man ser eliten springa den kortare distansen. Frågan aktualiseras nu när Kungsholmen runt närmar sig – den 7 maj kan man tävla på 10 km eller halvmara. Jag väljer den kortare distansen – men då blir det baske mig fullt ös från start.
Vad säger ni, är det ”finare” att springa den längre distansen? Och om det är så – varför?