X
Annons
X

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Lidingöloppet

Löpare under Lidingöloppet 2007. Foto: Lars Pehrson.

2010 sprang jag mitt första och hittills enda Lidingölopp. Det var precis så backigt som man fruktar och jag gjorde något jag aldrig tidigare gjort under min korta löparkarriär: jag började gå i en av de sista backarna, Karins backe. Utmattad men lycklig nådde jag till slut mål och det var verkligen inte en sekund för tidigt. Men till alla er som liksom jag tar er an den härliga 30-kilometaren nu på lördag vill jag säga – ta det lugnt, det kommer att gå bra och till och med de flesta elitlöpare går i någon eller några av backarna. Här kommer lite frågor och svar (ställda och besvarade av mig) inför helgens kraftprov:

Jag känner att jag inte har tränat tillräckligt – kanske borde jag sticka ut ikväll och köra ett hårt pass?

– Nej, nej och åter nej. All träning inför loppet ska nu vara gjord och även om du känner att du inte tränat tillräckligt så kan du ändå inte göra något åt det nu. Det enda du egentligen kan ställa till med genom att tokköra så här sent inpå loppet är att du blir skadad och inte kan springa alls. Eller att du ställer dig på startlinjen med trötta ben – ingen bra idé. Det allra vettigaste är att varva vila med promenader eller korta, lugna joggar för att hålla igång benen.

Vad ska jag egentligen ha för skor? Behövs terränglöparskor med grovmönstrad sula?

– Visserligen kallas Lidingöloppet för terränglopp, men det handlar absolut inte om någon krävande terräng – åtminstone inte underlagsmässigt. Större delen av loppet går på välpreparerade stigar eller rentav asfalt/grus. Så dina vanliga löparskor duger alldeles utmärkt, skulle det mot förmodan regna blir det lite geggigare och då kan en lite grövre sula vara bra.

Hjälp – Lidingöloppets backar verkar ju helt galna!

– Det är inte för inte som Lidingöloppet har rykte om sig att vara en tuff utmaning. Men även om det finns ett gäng riktigt sugande backar så är stora delar av banan väldigt lättlöpta. Passa på att hämta kraft under de här partierna, drick en liten klunk sportdryck vid varje vätskekontroll och ladda mentalt för motluten. Läs in dig på banprofilen om du inte har sprungit banan förut, så att du vet vad som väntar och när. Tänk på att alla omkring dig är minst lika trötta som du och dra dig inte för att gå några raska steg i de allra brantaste backarna – det tjänar du bara på då du får ner pulsen och slipper värsta mjölksyran.

Lidingöloppet 2011

Tävlande i Lidingöloppet 2011. Foto: Fredrik Persson/Scanpix.

Tänk om jag får kramp under loppet?

– Kramp är aldrig kul men det finns flera vetenskapliga och icke-vetenskapliga knep för att undvika detta. En vanlig uppfattning är att kramp beror på saltbrist och att man därför bör försöka få i sig salter av natrium, kalium och magnesium före och under loppet. Oavsett om detta stämmer eller ej är det en god idé att dricka lite men mycket – från första vätskekontrollen även om du inte är törstig. De flesta löpare som drabbas av kramp gör det när de är mycket trötta och ofta i slutet av loppet. Att gå ut lugnt och inte tokrusa i början är därför också ett mycket gott råd. Anpassa ambitionerna efter dagsformen och var realistisk.

Jag känner mig lite förkyld – ska jag avstå från att springa?

– Det här är en av de vanligaste frågorna jag får av läsare. Det generella rådet är att träning/tävling och förkylning är en mycket dålig ekvation. Ett uttömmande svar i ämnet signerat idrottsläkare Dan Leijonwall kan du läsa här.

Det verkar bli kallt och regnigt – kanske lika bra att klä på sig ordentligt?

– Under Lidingöloppet 2010 var det runt 14-15 grader och mulet – och jag sprang i korta tights samt linne. Jag frös inte, även om jag vet med mig att jag lätt blir småfrusen. Prognosen inför morgondagen säger just nu 12 grader och regn men när det är så pass ”varmt” gör regnet egentligen varken till eller från, åtminstone inte medan man springer. Däremot kan det vara en god idé att ha med sig en sopsäck/regncape att ha på dig i startfållan så du håller värmen. Billiga handskar som du sedan kan slänga ifrån dig när du fått upp ångan finns på till exempel Clas Ohlson.

Jag är så nervös så jag håller på att döööö!!!

– Lugn, bara lugn. Pirr och fjärilar i magen är helt okej, det hör till. Försök flytta fokus från den eventuella nervositeten till hur kul det ska bli att äntligen få stå där på startlinjen, att få njuta av världens största terränglopp, av stämningen och den sköna känslan att få spurta i mål. Det är det här du har tränat för, nu är det dags för belöningen. Och du kan alltid trösta dig med att alla andra förmodligen är lika nervösa som du.

Jag är rädd för Abborrbacken!!

– Det är du inte ensam om! Tricket är att se backen som vilken annan backe som helst, att se till att ha krafter kvar inför den sista milen och att inte vara rädd för att gå i det brantaste partiet. Klä dig i plagg som sticker ut så att du väcker uppmärksamhet och får spontana hejarop. Skriv ditt namn på ditt tävlingslinne så publiken vet vad de ska ropa – det är MYCKET peppande att höra sitt namn när man är trött och vill ge upp, tro mig. Den lösningen bar mig framåt även under det tyngsta partiet av årets Stockholm Marathon i mardrömsväder.

Dina bästa sista minuten-råd?

– Försök ta det lugnt, sov mycket, ät ordentligt och drick lite extra vatten. Gör inte misstaget att äta för mycket, du vill känna dig lätt och stark på startlinjen. Ta gärna en lätt jogg kvällen innan, kanske med några ruscher, för att få igång benen och göra dem springsugna. Se till att vara på plats på tävlingsområdet i god tid och hämta gärna nummerlappen dagen innan om du har möjlighet. Tänk på att det är cirka två kilometers promenad till starten vid Koltorp – jag minns att jag 2010 blev lite chockad över hur ”långt” det var dit. Så ta dig dit i god tid så du slipper jäkta.

Mer läsning om Lidingöloppet:

* Mitt första Lidingölopp – hela storyn!

* Fråga Malin: ”Är jag redo för Lidingöloppet?”

* Lena Gavelins bästa sista minuten-tips

* Idrottsläkaren: ”Akutproblem inför Lidingöloppet”

* Webb-tv: Hur långt är egentligen Lidingöloppet?

* Sex före Lidingöloppet?

Till sist: STORT lycka till! Spring snyggt! Vi ses på startlinjen…

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv