Petra Månström
Ibland är det skönt att liksom stämma av, få bekräftat att man inte är den enda som tänker de där konstiga tankarna som far genom huvudet när man kör hårda löppass eller ligger på maxfart på femkilometersloppet. Idag diskuterade jag ”löppass-som-känns-som-en-smocka-i-ansiktet” med en god vän som till skillnad från mig är långt ifrån löparrookie och fick veta att vi delar åtminstone ett gäng av nedanstående tankar:
– ”Undrar om man kan bli allvarligt skadad av att ha så här mycket håll?”
– ”Snart pajar min mage.”
– ”Undrar om den där fisen tänker komma ut (och låta högt) eller inte.”
– ”Nu stannar jag.”
– ”Kan man flåsa mer än så här?”
– ”Varför gör jag det här? Jag måste vara dum i huvudet.”
– ”Det gör ont överallt. Snart dör jag nog.”
– ”Det här kan inte vara nyttigt.”
– ”Det är nog bara jag som har så här jävla ont när jag springer.”
– ”Jag måste spy nu.”
– ”Efter det här passet slutar jag med löpning och börjar med yoga.”
– ”Jag kommer aldrig göra det här igen.”
Tja, ibland undrar man varför man springer. Egentligen. Nu undrar jag vilka tankar som flyger genom era huvuden när ni kör hård löpträning?