Petra Månström
Katrin Zytomierskas beska inlägg om SATS och deras reklamkampanj har väckt starka känslor. Foro: Colourbox.
Ingen som hyfsat regelbundet följer med i träningsbloggvärlden har väl kunnat undgå den heta debatten kring Katrin Zytomierskas blogginlägg med rubriken ”SATS borde skämmas”. Jag tycker precis som de flesta andra att det personangrepp som förekommer i inlägget är både onödigt och förkastligt och dessutom verkar ju Katrin själv inte vara särskilt road av träning.
Men däremot berör inlägget en diskussion som blossar upp lite nu och då och som vi träningsbloggare som har lite mer kött på benen ofta berörs av – nämligen vad som egentligen kännetecknar en vältränad och välmående person. Är smal och hälsosam samma sak? Nej, det kunde vi ju läsa i SvD nyligen. Är mullig och hälsosam samma sak? Nej, inte nödvändigtvis. Bör man till varje pris sträva efter att bli så smal som möjligt? Nej, verkligen inte, det är ju så långt ifrån hälsosamt man kan komma.
Men trots forskningsrönen fortsätter det smala idealet att råda, vare sig vi vill det eller inte. Det kommer alltid finnas de som blir provocerade av att människor som inte ser ut som benrangel men ändå älskar träning känner sig tillfreds med sig själva som de är. Kanske beror det på att man blir mer retlig och lynnig när man ständigt går på energiminus? Mycket möjligt.
Andra bloggares reaktioner på Zytomierskas vikthån: