Smalhets på Instagram gör mig illamående

Det finns en uppsjö av instagramkonton på temat ”thigh gaps”. Vad det är kan ni nog ganska enkelt räkna ut. Skärmdumpar från Instagram.

På planet hem från fjällen i söndags läser jag en artikel i senaste numret av Chic. Temat är ”apporexi” och man tar avstamp i det faktum att allt fler hämtar inspiration och motivation till självsvält i sociala medier.

Det finns appar som räknar kalorier och träningstimmar och det finns mängder av instagramkonton som hyllar ”thigh gaps” (d v s lår som inte går ihop) och så vidare. För den som inte har självbevarelsedrift nog kan den här allt mer utbredda smalhetsen bli direkt farlig.

Känner att jag måste få rasa lite. Jag har själv mixtrat och grejat med kosten som yngre. Fortfarande kan jag få dåligt samvete när jag äter godis, bullar och annat onyttigt – ränderna hos en före detta ätstörd går sällan ur helt. Jag blir så ledsen när jag ser hur unga, friska tjejer misshandlar sig själva med stenhård träning kombinerad med märkliga svältdieter. Och jag blir ännu mer förbannad på de glada, hurtiga tillrop som de här tjejerna får (för det är oftast tjejer även om det såklart finns killar med ätstört beteende) i sociala medier.

Jag som har provat på att väga under 50 kilo till 1,75 meter kan säga att nej, man blir inte lyckligare av att väga mindre. Tvärtom har jag aldrig mått så dåligt som när jag var som mest insnärjd i den där självsvältskarusellen. Hade inte ork att träna eller umgås med folk, gick och lade mig tidigt för att dämpa hungerkänslorna och kände mig som en fågel i en bur. Jag bara längtade efter att få lämna den där hemska buren och få flyga ut. Men vågade inte.

Idag mår jag toppen, äter precis det jag önskar men ska vara ärlig och erkänna att visst gnager det i mig de dagar jag missar träningen eller kanske tycker mig ha ätit lite för mycket. Men det är känslor som jag numera kan hantera. Jag vet att de kommer att poppa upp lite nu och då – det gäller bara att inte lyssna på dem. Utan fånga upp dem och stoppa dem i byrålådan. Livet är till för att levas, inte svältas bort!

Så, nu känns det bättre. Alltid skönt att få rasa. Hoppas någon tog till sig det här. Kram på er.