Är din chef en hälsofanatiker?

Ett av 2012 års nyord är ”memil” – en medelålders man i lycrakläder som cyklar hänsynslöst. Foto: Scanpix.

Har du en chef som varje dag kommer farande som en pil till kontoret – iklädd tights och sittandes på sin 80 000-kronors kolfiberracer? Eller har du kanske en chef som har blivit helfrälst på maratonlöpning och som självklart tycker att alla undersåtarna också borde få ”skåda ljuset”? Börjar du känna dig tvungen att hoppa i löparskorna eftersom alla andra har blivit besatta av det där ledarledda lunchpasset? Tittar kollegorna snett på dig när du trycker i dig en bulle till fredagsfikat?

Ja, var går egentligen gränsen mellan hälsofascism och friskvård? I början av december hade stans andra dagstidning en intressant artikelserie i ämnet och frågan aktualiseras nu när vi skriver ett nytt år och färska, ambitiösa nyårslöften har avgivits. Ärligt talat vet jag inte hur jag själv skulle känna om min chef förvandlades till träningsfreak och hetsade resten av personalen att haka på hälsohetståget. Om normen blev att springa en mara, hur fånigt skulle det inte då kännas att ”nöja” sig med en halvmara, eller kanske bara milen?

Funderar lite på vad den här utvecklingen grundar sig i – samtidigt som jag ju inser att jag som löparbloggare på en stor dagstidning också har en liten del i folks nyvunna passion för att springa långt och kanske ta sig an klassikern. Och efter avklarad klassiker står man ju där med våtdräkt och cykel, så varför inte lika gärna ta steget och bli triathlet? Samtidigt som jag verkligen gillar att folk utmanar sig själva och har ambitioner med sin träning tänker jag att det för många som redan har ett pressat schema i slutändan bara blir en extra tegelsten på lasset?

Läser en artikel i tidningen Chef där Petra Lundström, ansvarig för idrottsnutrition på Riksidrottsförbundet och doktorand vid Karolinska institutet. Hon tycker att hälsohetsen på arbetsplatserna i många fall har gått för långt, men tror också att det i första hand är ett storstadsfenomen. Det har blivit inne att träna och en hel industri har byggts upp kring detta. Visst är det bra för många att har krävande utmaningar som Vasaloppet och liknande som mål men alla är inte tränade för det. För de allra flesta räcker det långt med fysisk aktivitet i vardagen – ta trapporna istället för hissen, stå upp och arbeta då och då, cykla till jobbet och så vidare.

Petra Lundströms bästa råd till chefer som vill att de anställda ska leva hälsosammare är att inte bara sponsra gymkort utan även erbjuda möjlighet att gå till gymmet på arbetstid. Har man ett stillasittande jobb är det chefens ansvar att ge medarbetarna möjligheten att motionera på arbetstid, till exempel ta en promenad i dagsljus.

Bra synpunkter, tycker jag. Vad tycker ni?